Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äldre karlarues alfvarliga, fårade anleten,
de yngres mindre markerade, men äfven de om
alfvar, tungt och träget arbete och dålig föda
vittnande, alla syntes lifvade af samma känsla.
Bitter och djup harm målade sig i alla dessa
an-sigten, men tillika ett visst lugn och resignation.
Allt som de tre männen inuti gruppen
omvex-lande talade, lifvades dragen hos åhörarne,
uttrycket i deras anleten blef allt vildare. Det var
som när molnen draga sig samman vid
horizou-ten, svarta, dystra, hotande, stundom frambryter
en och annan svag blixt på afstånd, och man
förutser att thordönet med kraft skall utbryta, att
hag-let skall förstörande nedbrusa, att orkanen skall
härja; men ännu bryter ovädret icke löst, ehuru
man ser förebuden.
"Detta veten J alla”, utbrast Bengt Poutu.
”Så har Flemingen låtit utsuga landet, att vi snart
ega knappt barken till brödet Hvem vet icke
huru de tagit maten ur våra bodar och silfret ur
våra kistor, och der sådant ej funnits, ha de tagit
våra hustrurs och döttrars kläder, ryckt brisken
af deras hals och ringarna ur deras öron, hästen
ur stallet och kon och fåret från betet. Och hvem
af oss vet icke, att Osterbottningarna, redan af
kung Johan, fingo löfte om lindring från
borgelägers tunga, sedan moskoviten hade brändt och
sköflat i Salo och Limingo, och krigsfolket ej kunde
hindra dem. Och ha vi ej sedan med våra söner
och drängar, med egen kost och egna vapen,
försvarat oss. Och nu, när vi ha fred med sjelfva
moskoviten, nu skola vi rappas och skinnas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
