Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boken och sade: "Nå hvarför icke. Vill ni höra
sagan om de två fångna barnen?”
Ja, det var naturligtvis allt bra, och Sigrid
började: "Det var en gång en kung och en
drottning. De hade tvänne barn, en gosse och en flicka.
Och gossen var fager, som en dag, och hade långa
gyllne lockar, som föllo utför axlame, och hans
ögon lyste som stjernor, och på honom sågo alla,
och alla prisade och smekte honom, och kungen
lät göra åt honom en liten guldkrona, på det
folket skulle veta att han skulle bli kung. Men
flickan hon var just ej vacker, utan sådan som
folket mest är, och ingen brydde sig om att se på
henne, ty alla sade att sådana flickor kan man
nog få se i hvarje stuga, icke behöfde man söka
opp en prinsessa dertill, och icke frågade brodern
heller efter system, fast han gema lekte med henne,
för att hon var så from och tålmodig, och aldrig
motsade honom.
Men gossen hette Veli, och han var stolt öfver
sitt guldgula hår och sina fagra stjeraögon, och
han märkte ej att systerns lijerta var fagrare än
guld och stjernor.
Fanns det så vid hofvet en hög herre, som
var sliigt med kungen, och som sjelf ville bli kung,
när den gamle kungen skulle dö, och han beslöt
att döda de bägge barnen för att sjelf få ärfva
kungariket. Och han ställde in sig hos hofvets
giftblanderska, en stygg och ohygglig qvinna, och
lofvade gifta sig med henne, bara hon ville taga
de båda barnen af daga. Men giftblanderskan
tänkte: ”dödar jag barnen, så håller han ej ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
