Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för rof att tända på kriget, liur många tusendes
lif tror hon der stryker med, och Flemingen har
ändå bara ett. Hiisi, tycker du inte det är lustigt?
Hi hi hi."
"Du skall icke bruka trolldom", mumlade
For-deelskan för sig sjelf.
"Jaha, jaha, jo. Inte hemtar Fordeeln dem
länge, han. Han ligger väl snart på steglet med
de andre. Och nog lär sotiiäsan tycka om
hennes egna händer, lika mycket som om
karlanäf-var. Sen han en gång huggit af dem, hemtar
hon inga strån mer. Nå nå, allt som hon vill,
Fordeelska! Vill hon ej ta sotnäsans hår, så får
han ta hennes händer. Vill hon sofva kanske?
Der är halm i knuten, vill ni lägga er der? På
sämre bädd ligger kanske Fordeeln. Kanske
ligger han på pinbänken. Då ligger ni ändå bättre,
fast ni inte ligger på Pinonäs."
Den fremmande kastade sig på halmen, men
att finna ro. var henne omöjligt. Bloden forsade
i hennes ådror, pulsarne klappade hårdt vid
tinningarna och hennes hufvud värkte. Hon slöt
dock sina ögon. Gumman vankade fram och åter,
kastade stundom ett vedträd i ugnen, mumlade
och småsjöng för sig sjelf, eller ramlade opp
underliga ord. Stundom framtog hon en näfve örter
och kastade i elden, än slängde hon dit allehanda
andra saker. "Huu. Af Svedjeklases kläder den här
biten. Det är säkert, ty jag skar den sjelf, när
han rastade på Nokia. Men han märkte det ej,
der han stod och skrek på trappan och
kommenderade knektame, och medan jag tiggde och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
