Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, om J iilsken att upprepa hans titlar; jag
fruktar att det gäller hans lif.”
rMen hvad kan väl möjligen fru Metta hafva
sig bekant af anslag emot hans lif?”
”Detta kan jag eder icke uppenbara; men
ville det åt herr Eriks omdöme anförtro.”
Enevald funderade en stund för sig sjelf. Huru
fru Metta möjligen kunnat få reda på någon
hemlig sammansvärjning emot Ivlas Fleming, föreföll
honom besynnerligt, dock vågade han ej att
alldeles misstro henne. Fru Metta hade ett godt,
praktiskt förstånd, och inbillade sig icke gerna
faror, der ej sådana voro för handen. Gerna ville
han ock visa henne tjenstvillighet och sade derföre
slutligen: ”Om denna sak är af så stor vigt, så
torde väl vara bäst, att jag sjelf ger mig af att
uppsöka herr Erik.”
”Detta vore visserligen en stor tjenst, och
skulle jag, i betraktande af sakens vigt, ej ens
neka att antaga gdert tillbud; men en färd uppåt
landet är denna tid förenad med faror.”
”Icke så alldeles många, der just herr Klas
med krigshären tågat fram. Jag kan ock
medtaga en stark och rask karl och ett par
hakebys-sor, som jag kan få hos en bekant vid vägen.
Sålunda utrustad, har jag ingen fara.”
"Nåväl, herr Enevald, jag måste väl antaga
eder tjenstvillighet, ehuru såväl kanske ni, som
herr Klas, anser saken onödig att bekymra sig
öf-ver; men i min själ är jag så fullt öfvertygad om
dess vigt, att jag sjelf förr ginge till fots fram
till herr Erik, än jag ville lemna den outrättad.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
