Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola få näsbränna. Herr Klas har skickat dem
hud på bud, och bjuder dem nedlägga vapnen och
lofvar förlåtelse, blott de hädanefter vilja hålla sig
stilla, men de bli allt mera förmätna och tro att
han är rädd för dem. Ja Gud sig förbarme! Ja
rädd skulle han vara!”
En stund sednare inträdde herr Erik hos
ståthållaren, som tagit qvarter på Ilmola prestgård.
Fleming gick fram och åter med stora steg. "God
afton, heiT Erik, intet nytt? Ännu intet bud om
underkastelse från bönderna?”
”Intet.”
”Nå så må herren förbarma sig öfver de arma
nötena, ty nu kan jag det ej mera. Och dock
vore det hederligare att få vända sig emot den
förrädiske hertigen och klappa krontaukarne ur
honom. Dock livad lönar sig prat.”
Fleming meddelade nu åt herr Erik åtskilliga
order för morgondagen, och sedan allt det
vigti-gaste var aftaladt, berättade herr Erik om det
budskap, han ifrån sin fru hade erhållit.
”För böfveln", sade Fleming skrattande, ”tre
käringar i en stuga, det är mer än en ärlig
krigsman kan stå emot.”
”Slå dock icke varningen alldeles i vädret.
Nog veten J, herr Klas. huru ofta man säger att
de österbottniske trolla lifvet af folk och få, och
sällan är ändå så stor rök utan eld. Akta er för
allehanda okändt folk, och gerna kunnen J ju
hålla edra hårstrån inom egen mössa."
”Käre herr Erik, icke ta de österbottniske så
lätt lifvet af mig, nog är jag dem för seg. Icke
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
