Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for mitt, och tror stadeligen att de mångas blod,
det jag nödtvungen gjutit för min konung och min
trohet, icke skall falla på mitt hufvud, utan på
dens, som allt detta elände vållat, och på dem,
som varit uppviglare och förfört den okunnige
allmogen. Och just J, herr Johannes, som här
pöser inför mig. liksom om det vore prestens kofta,
och icke hans hjerta, som gjorde honom helig, J
hafven varit en af de värsta.”
Afven med presterne blef slutet af
förmaningen detsamma, som med böndeme. Mot
högtidligen afgifvet löfte om att hädanefter förhålla sig
troget och stilla, fingo de alla sin frihet att
återvända hem, endast herr Johannes Slurk straffades
med att få hos sig en mängd knektar förlagde,
emedan han ej ens nu visade någon håg att foga
»J0.
XVII.
Det led mot våren. Klas Fleming hade
återkommit till Åbo, sedan nu äfven de många spridda
uppresningarna i olika trakter af landet efterhand
blifvit dämpade och strängt bestraffade. Hertig
Carl och hans anhängare utöste nu öfver Fleming
all deras vredes bitterhet. Köttmånglaren,
blodhunden, voro de vanliga benämningar, hvarmed
han omtalades, och hvarje i striden fallen bonde
omtalades, som ett nytt bevis på hans
blodgirighet och tyranni.
I ett bref från denna tid säger Fleming huru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
