Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvad min lierre ocli man i mitt ställe lofvat,
det vill jag uppfylla!”
”Herr Jörjen må vara eder herre, men det
öfvergår livad han har rätt att befalla, att min
salige faders hus skulle blifva ett fängelse.”
”Ivlin son, betänk, att du talar med din
moder och kom ihåg den vördnad du är henne
skyldig. Det gör mig oudt att behöfva påminna dig
härom.”
Denna påminnelse gjöt genast lugn öfver
We-lams uppsvällande ifver. Han kände sjelf sitt
lif-liga lynne, och fruktan att förgå sig mot modren
var alltid nog för att svalka honom, så snart han
kände sig bli varm. Han stod en stund tyst, men
tilläde sedan med bedjande röst: ”Min morkär,
kunnen J icke ändra detta beslut?”
”Nej, Welam, och vill det icke heller. Hans
Furstliga nåde har förordnat, och mig synes
bäst, att så sker. Jag är öfvertygad om, att det
skall lända dig sjelf till fromma. Dessutom
tänker jag visst icke förödmjuka mig inför dessa
damer, så att du kan vara helt lugn.”
”Att bära aktning för de olyckliga och i hvad
man kan, mildra ett hårdt öde, icke är ju det att
förödmjuka sig, moder!”
xVter en stund teg den unge Welam ocli gick
långsamt fram och åter på golfvet. Slutligen
stad-nade han vid sin mors knyppeldyna och sade:
”Mor, jag åtminstone kan icke vara med om detta.
Jag reser i morgon till Hufvesta. Ni må använda
mina rum för edra gäster, om så fordras, för att
de må få det beqvämare och mera enligt sin börd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
