Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta, så kommer lian icke, och min herre har ju
ålagt mig att skaffa honom hem. Han tål icke
att Welam visar honom motvilja. Men är det då
falskhet af mig att bedja honom komma? Jo —
jo — det är så, huru mycket jag än längtar, men
för min skull hade jag aldrig velat tvinga honom.
O, min Welam, tvång är så tungt att bära, att
jag ej ens ville pålägga dig moderskärlekens! Dock,
det måste ske! Min pligt är lyda — jag skall
lyda, må Herren förbanna sig öfver min själ.”
Fru Margarethas, bön till sonen att dock
komma hem, emedan hon ej längre förmådde sakna
honom, måste villfaras, och Welam lofvade snart
komma, för att dröja hemma några dagar, ehuru
motvilligt han gaf sitt löfte.
Akta dig, Welam, akta dig du unge, du sköne,
res icke till din moders hus! stadna ute på ditt
kära Hufvesta. Moder, moder, bjud icke din son
komina. Var vild, var motsträfvig, var blott denna
gång uppstudsig, följ blott denna gång ditt inres
varnande röst. För icke din älskling till döden!
Welam begaf sig följande morgon på väg, för
att hesöka sin mor. Han kastade sig på sin häst,
men hans sinne var icke gladt och lätt, som
vanligt. Det tycktes honom tungt att besöka sitt hem,
nu ett fängelse för ädla qvinnor, och beherrskadt
af en stjuffader, som han ej kunde älska. Han
red framåt, utan att ge akt på den bekanta viigen,
då hans häst skyggade, ryckte häftigt till och
hade nära kastat honom mot en stenhop, om han
varit mindre god ryttare. Härvid vaknade Welam
ur sin tankfullhet och varsnade en liten gumma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
