Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud tröste eder, min hjertans kära morkär, samt
mina kära syskon, och låte oss finnas i den eviga
gliidjen. Gifvet uti min eftersta stund på Åbo
slott den 10:de November Anno 1599.
Eder ödmjuke son hafver jag varit.
Johan Fleming.’"
Sedan detta var skrifvet, vände sig Johan
Fleming till sin gamle tjenare och sade: ”Nu har
jag allt ordnadt, och beder dig blott ännu en gång,
att du, om dig möjligt blifver, må framföra mina
hjertliga och kärleksfulla helsningar till alla dem,
du vet att jag hållit kär, och att du må berätta
dem om mina sista stunder.”
XXXV.
Sigrid och hennes fader hade emellertid
till-bragt tiden i sitt mörka, unkna gömställe. En
afton i mörkningen hade Sigrid vågat sig in till
den lilla staden, för att få köpa mat, men snart
blef det lilla förrådet slut. Hon måste nu åter
Försöka att skaffa mera. Dessutom blef det allt
mer af nöden, att söka en annan tillflyktsort, ty
det blef allt kallare i luften. Derföre måste
flyk-tingame bjuda till att få höra något från den
yttre verlden, hvilket äfven eljest var för dem af
högsta intresse. Herr Erik fogade sig med sin
vanliga, lugna bekymmerslöshet uti det ingalunda
behagliga läget, att tillbringa sina dagar i det
mörka och unkna, källarlika rummet; och Sigrid
tänkte alldeles icke på att hon sjelf led obehag
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
