Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lära; för livilka J sökt hämd; hvilka J velat släcka
i blod. — Har ni nog nu af eder hämd?”
Det går så underligt omkring i mitt hufvud.
Det började så ren der i Åbo, der, jungfrun vet,
huu, der som det forssade så mycket blod. Tala
inte så der, jungfru. Huu, jag vill inte hörat.
Ånej, ånej, Annika går hem. Dit, dit, vet bon
jungfru, icke till stugan i Tavastskogen, men dit,
der hon sprang som liten flicka. Vet J, jungfru,
lilla mor Annika hon var ännu mindre då. Hon
var så der liten. Det var en söndagsmorgon, hon
hade ett helt rent linne på sig, det var så hvitt,
så hvitt; hennes fotter voro så hvita, de voro nyss
tvättade. Hennes hår var också hvitt, det var
kammadt och benadt och hennes kinder voro så
röda som äpplen. Ack, jag minns, jag såg henne
så väl i bäcken vid vår stuga. Jungfru, jungfru.
Annika måste söka opp hvar den hvita, rena
flickan gömt sig. Farväl, jungfru Sigrid, mor
Annika kan ej hjelpa er mera nu, hon hinner inte
söka sin makt mera, hon måste söka den hvita
lilla flickan. Farväl, farväl!” och bort hastade
mor Annika och försvann för Sigrid i skogen, dit
Sigrids blick följde henne, ehuru hon med sina
tankar icke uppfattat gummans ord, ty de voro
helt och hållet upptagna af de rysliga nyheter,
hon just hade hört.
Sigrid begaf sig, full af ångest, till sin far.
Ilon berättade honom forst, att mor Annika hade
uppgifvit, det man trodde herr Erik vara död
och att hans egendom förklarats förbruten.
”Ja så, säger gumman sannt, så är jag såle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
