Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åk jo, en af de kär herrarne såg dig der,
när du lastade af, och kände igen dig.”
Simon hade stadnat hästarna under samtalet.
Den fremmande steg bakpå sliidan och sade:
”Siså, kör på du bara. Våra hästar ha nu hvilat
och de andra herrarne kunna komma efter med
dem. Till dess åker jag med dig.”
Bonden erhjöd åt den fremmande sin plats
inuti slädan, men han svarade: ”Sitt stilla du, far,
i ditt hus och i din släda iir du herre sjelf.”
”Så god som kungen på sin thron, säger
ordspråket”, svarade Simon.
”Ja väl, men se bara till, att du icke låter
dina vänner missbruka ditt namn till att förråda
ditt hemman! Ja, ja, min käre Simon, jag har
hört, att du skall vara en redlig man och trogen
undersåte, som icke hållit med den blodsugarn
Klas Fleming och hans anhang, men du är ju
dock icke så gammal ännu, hvarfore har du ej
gripit till vapen, för att stå emot den
landsförrä-daren?”
Erik Liljeholm satt tyst nedlutad i slädan,
utan att synas höra på samtalet. Han hade genast
i den fremmande igenkänt hertig Carl, hvilken,
alltid verksam och outtröttlig, äfven nu begagnat
det lilla slädföret, for att med egna ögon
undersöka förhållandet med ett klagomål öfver några
soldater, livilket inlupit ifrån bönder, som tillhörde
hertigens parti.
Huru herr Erik skulle finna sig till mods vid
det oförmodade mötet, är lätt att tänka sig.
Af-ven Sigrid hade med bäfvan och förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
