Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon stilla gråtande lutade sitt liufvud mot hans
bröst. Ilon hade så liinge lidit den förfärligaste
ångest och måste nu ge sin känsla luft.
rBam, barn, gråt icke nu. Det går ju ingen
nöd på mig.”
’ Ja derför vill jag tacka Gud så länge jag
lefver, men det var en ryslig stund. Fader, livad
tänkte du väl, då du så der satt framför den
förfärlige?”
”Jag tänkte: får räfven tag i dig, så biter
han hufvut af dig som om du vore en gås.”
”Ack, far, jag darrade som ett asplöf och du
satt så lugn och stilla.”
”Kära barn, icke var det första gången, som
jag väntat på att döden skulle ta makt med mig,
och engång skall man ju deran, om än man gerna
ville ha en hederligare död än gåsen. Dock
hoppas jag att Gud förlåter mig mina synder, om
jag än kommer och ber derom ett liufvud kortare
än förr.”
XXXVI.
Ju längre inåt landet de vandrande konimo,
dess ödsligare blef det, och spåren af klubbkrigets
härjningar blefvo allt mer synbara.
En dag möttes de vandrande, vid slutet al’
en by, der ännu några bebodda kojor syntes, af
en man bärande ett litet knyte. Detta var
tem-meligen ovanligt åt dessa trakter. De hade här
träffat mest qvinnor och barn, då någongång
men-niskor funnos i de förödda boningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
