Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gom rosorha, ur ögonen försvann åter
stjernglan-sen.
Fru Metta knotade: ”Hvar i herrans namn
dröjer herr Enevald. Icke kan han invända
något emot dig, för den orättvisa domen emot din
far. Sjelf har han ju med njugg nöd undgått
dylik. Icke kan jag tro, att han iir en sån stackare,
att han vill öfverge dig för det dina föräldrar
blifvit fattiga. Skall han ej begripa, att sedan han
en gång fäst dig, är sådan motgång icke skäl till
att bryta. Med den man engång fäst, delar man
ljuft och ledt, liksom man och hustru. Det skall
jag väl visa honom, det. Nog berättade fru
Hel-levi om hvad det hördes om honom från Warschau,
Nåh, hvad skulle Siri tro något! Nej, hon trodde
på ingenting; men jag tänker det väl allt kunde
vara sanut, ty icke aktas ju en ung karls ära att
lida af såntder. Men icke plär sådant fjesk
hindra dem, att hålla sitt gifna ord.” Hon
vandrade härunder fram och åter på golfvet, och såg
ut som om hon velat bjuda Enevald på duell.
”Ar det ej nog af, att herr Erik skall måsta
gömma sig ocli lefva som en bonde i ödemarken, och
i jemn fruktan för fara, skall man nu få detta
till att sörja öfver!”
Sigrid teg, och spann blott stilla.
Veckar gingo allt flera, Sigrids kind blef blek,
hennes öga matt. Vinterns sol skimrade mot
trädens snökristaller, men allt satt Sigrid i
kammarn och spann, och ideligen spann. Icke grät
hon, icke klagade hon, men hon var färglöst blek
och hon spann, såsom århundraden sednare, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
