Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domkapitlet må ålägga honom att hålla sitt löfte
och gifta sig med jungfrun.”
”Mig synes, att hans högvördighet denna gång
icke skall kunna neka mig rätt. då jag kan skafta
vittnen på, att herr Enevald lofvat henne tro; och
då jag äfven kan åberopa eder, som vet huru
kärleksfullt hon betett sig emot honom.”
”Gillar jungfrun sjelf, att söka förmå honom
hålla sitt löfte?”
”Sigrid var ännu nästan ett bara, då han
tro-lofvade henne”, svarade fru Metta, undvikande ett
direkt svar. ”hon har nu länge fäst sig vid honom,
såsom sin blifvande herre och man. Hon lider
alltför mycket af den sorg och nesa han tillfogat
henne, att icke hon gerna skulle vilja hafva allt
godt igen.”
Mäster Sigfrid satt en stund i djupt
begrundande. ”Underbara äro visserligen vägarna! 1
sanning, icke förmå menniskor ändra livad som
förut bestämdt är. Icke ljuga stjemorna, icke
bedraga handens tecken. Klarligen framstår huru
fåfänga alla våra försök deremot äro! Och likväl
beror det ju af menniskan att handla efter sin
fria vilja, och icke bestämma stjernorna om vi
skola handla rätt eller fördömmeligt, men fåfängt
skall dock äfven detta aflöpa och just så mycket
klarare for mig uppenbara förutseendets sanning,
då jag sjelf vill arbeta på att förhindra dess
uppfyllelse."
Fru Metta stirrade på mäster Sigfrid under
det han talade, undrande på livad höglärdhet som
kunde ligga i de för henne obegripliga orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
