Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utan den hjelp, hon hade rätt att fordra af
sin dotter? Att lemna modren för fadren, kunde
hon icke förmå sig till. Djupt hade fru Metta
sårat henne, genom sin olyckliga ifver att söka
rätt, men Sigrid erkände dock ödmjukt i sitt sinne,
att det af fru Metta varit all moderlig välmening.
Sigrid kunde ej förmå sig att med ett ord vidröra
hela denna ledsamma sak, eller ens nämna
Ene-valds namn. Det skulle plågat henne allt för
mycket.
Fru Metta vandrade en dag, som vanligt,
omkring och sökte att hitta något mål för sina
husmoderliga omsorger och sin verksamhet.
Slutligen kom hon åter in i kammarn och satte sig
vid sin spinnrock i det hon sade: ”Nej gu, är icke
detta ett tråkigt lif! Alltid iiro tankarna hos herr
Erik och hur tomt och tråkigt han måtte ha.
Visst har jag varit van att mycket nödgas lefva
skiljd från honom, men då har han varit ute i
verlden, der han sjelf haft godt att vara och trifts
bra. Nu sitter han der i ödemarken, och ingen
sörjer för att han får så mycket som godt öl,
eller väl bakadt bröd. Detta kan man ej stå ut
med. Man kunde något trösta sig först, när man
var glad bara han sluppit undan med lifvet; men
nog blir det här för svårt i längden.”
”Morkär”, sade Sigrid lifligt, "ville J väl vara
nöjd att ock lefva der i ödemarken?”
”Ja. jag undras hvarför icke", svarade fru
Metta. ”Det har jag alltid tänkt, att hade du väl
blifvit gift, så hade jag ej mera haft något
hinder att lefva hos herr Erik.” Detta var första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
