Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik tog saken lugnt ocli tänkte: ”jag skaffar mig
väl en annan äng, nog finnes här mark, bara man
rödjer.” Att grannen på allvar beslutit att anse
ängen för sin egen, märktes deraf, att han än
nogare högg undan några buskar och träd, och
gärdade omkring den med större omsorg, än herr
Erik haft tid att derpå använda. Elias puttrade
och trätte, och knöt näfven och lofvade göra
grannens spekulation om intet; men lät dock
småningom lugna sig vid tanken på, att ”det vore
ledsamt att ha en fiende i närmsta knut”, som herr
Erik sade.
Men fru Metta ville på intet vis smälta
skymfen: Hon funderade på många förslag, att för
någon lagläsare klaga på grannen, men alla
måste dock förkastas. Hon fann dem sjelf
outför-bara, och herr Erik ville alls ej höra på något
sådant.
Den grannen och den ängen, de voro dock
fru Metta en sådan nagel i ögat, att detta
förstörde hennes trefnad, och det kunde hon ej
förgäta. Men så sjuknade grannens hustru, hans
små barn ledo brist både på vård och föda.
”Nå”, sade fru Metta, ”hvad vill man nu göra.
icke kan man se kräkena dö.” Flere veckor låg
hustrun dödssjuk, lika liinge skötte fru Metta och
Sigrid barnen, och sen hörde man den förra
aldrig knota om ängen.
Tyst och stillsam, som förr, sysslade Sigrid
med sina många göromål, men öfvertygad om. att
ett gladt anlete skulle vara föräldrarnes bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
