Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den mjellhvita pannan låg det ljusbruna håret
slått kammadt. Hennes drägt var allvarsam,
anletet icke mera ungt, sorgen hade tidigt ritat sina
runor deri; men ett mildt behag, en stilla
resignation hvilade deröfver.
Nu inträdde Hebla. Afven hon hade
förändrats. Det var icke mera det glädtiga barnet; hon
var en jungfru i den fulla ungdomens yppigaste
blomma, smärt, men fyllig. Kindens rosor voro
friska och lifliga, ehuru icke högt fiirgade. I ögat
log en fin gratie, ehuru stundom beslöjad af en
skymt af vemod.
Hebla gick fram till fru Ebba och helsade
henne. "Du har varit länge borta, min Hebla",
sade fru Ebba vänligt.
"On är stor. Som sagdt var, önskade jag att
se längre bort belägna delar deraf. Morkar, det
är dock en herrlig bit af Guds skapelse, detta
Qvidja! Ack, hvarför fick icke han glädjas deraf?”
En klar tår perlade i Heblas öga; hastigt tilläde
bon: "Mor, förlåt, hvarför skulle jag åter väcka
dessa minnen.”
"Det minnet sofver aldrig, min Hebla. Icke
smärtar det heller numera. Jag är viss, att han
med glädje ser, om hans Qvidja kan gifva dig
glädje.”
"Vet du, Karin”, sade Hebla efter en stund,
"jag tycker att dig nästan skett orätt, ty bestämdt
har jag fått den bättre delen. Icke ville jag byta
Qvidja emot ditt Svedja."
Karin log ett blekt leende. "Jag är glad att
du så tycker. Jag. för min del, ville ej heller byta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
