Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Om Ålands äldsta Inbyggare och märkeligaste Händelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter ej hafva någon serdeles framgång. De
fortsattes likväl och RiksRådet Liljenstedt
befullmägtigades följande året den 14 Maji, at vara
den första Plenipotentiairen. Gyllenborg var
nödsakad at för åkommen sjukdom resa til Sverige,
och Liljenstedt lemnades uti denna brydsamma
belägenhet ensam vid Congressen, der nu äfven
en Preussisk Minister var närvarande. Uti
October månad uphörde hela sammankomsten, och
Grefve Gyllenborg, som försedd med nya
instructioner, var stadd på återresan til Åland, fick
vid Waxholms Fästning befallning at komma
tilbaka[1].
RiksRådet Grefve Liljenstedt afmålar sit
vistande på Åland som synnerligen farligt, och
berättar bland annat: ”at Czaren på sidstone låtit
upsnappa hans correspondance, och at, i fast
långliga tider en Svensk Minister ej ens i sjelfva
Ryssland, sig funnit i så stort äfventyr om frihet och
lif; så at det var Guds serdeles beskydd at
tilskrifva, det han kom oskadd tilbaka”[2].
Czaren anförde som skäl til sit förfarande at
den til Stockholm öfversände Ministern Osterman
skulle blifvit arresterad, och var til detta
föregifvande väl någon, ehuru ej grundad
anledning[3].
Liljenstedt beklagar likväl, at han ej fick
afsluta Freden på Åland, då den på mångahanda
sätt hade blifvit lindrigare, än den han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
