Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stockholms Allmänna Telefon-Aktiebolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms Allmänna
Telefon-Aktiebolag.
Under sin trettonåriga verksamhet har detta bolag frän en ganska ringa
början utvecklat sig till ett mycket betydande företag, fastän de
svårigheter som måst öfvervinnas, ingalunda varit obetydliga.
Under år 1877 uppsatte bolagets grundläggare och
verkställande direktör, ingeniören H. T. Cedergren, mellan sin dåvarande
affärslokal i N:o 31 Drottninggatan i Stockholm och sin bostad i N:o 84 vid samma
gata den första för praktiskt bruk afsedda telefonledningen i Sverige. Detta
var, kan man säga, det stora företagets början, det frö, hvarur dess väldiga
träd växte upp. Endast ett år hade då hunnit förflyta, sedan telefonens
uppfinnare, professor Graham Bell, å verldsutställningen i Philadelphia för första
gången låtit denna sin beundransvärda uppfinning framträda inför offentligheten.
Banbrytare på telefoniens område inom Sverige blef emellertid Stockholms
Bell-telefonaktiebolag, som 1880 begynte sin verksamhet i hufvudstaden. Oaktadt
de höga priserna, som i staden mellan broarne sattes till 160 kr., inom större
delen af Stockholm till 240 kr., och i utkanterna till 280 kr., vann Bellbolaget
en betydande anslutning, så att det var uppenbart, att telefonen motsvarade,
ett förefintligt behof. Det var derför antagligt, att telefonen, om den kunde
erbjudas till ännu lägre pris, skulle vinna en vidsträcktare anslutning än hittills.
Det var under denna förutsättning som Stockholms Allmänna
Telefonaktiebolag grundades, och angifves dess ändamål i bolagsordningens § 1 vara »att
på så billiga vilkor, som med bolagets säkra bestånd äro förenliga, anbringa
och uppehålla telefonförbindelse inom Stockholm samt andra orter.»
Bolaget konstituerades den 13 april 1883, och sedan första inbetalningen
å 300 aktier egt rum trädde detsamma i verksamhet den 15 Maj samma år.
Redan den 31 oktober öppnades stationen å Norrmalm (n:o 27
Malmskilnads-gatan, vid Oxtorget) för trafik och den 1 december samma år stationen å
Södermalm (n:o 9 Urvädersgränd). För staden mellan broarne inreddes likaledes
en station (i huset n:o 6 Svartmangatan), ehuru den ej under året hann blifva
färdig. Vid årets slut voro 785 apparater i förbindelse med nätet, och bland
dessa funnos åtskilliga för allmänt bruk afsedda. Bolaget begärde och erhöll
tillstånd till fri samtrafik med de embetsverk, åt hvilka Kgl. Telegrafstyrelsen
låtit uppsätta telefon. Denna samtrafik tog sin början den 1 Mars 1884.
Abonnenter tillströmmade emellertid i så stort antal - - under 1884 mer
än halftannat tusental — att det ursprungliga expeditionssystemet, som vid
bolagets bildande hade varit det bästa då kända, visade sig alltmer
otillfredsställande, hvadan bolaget måste se sig om efter förbättring i afseende på
sta-tionsinredningen. I Amerika hade då nyss uppfunnits det s. k. multipelsystemet
och med ledning af ett meddelande i en utländsk tidskrift konstruerades för
bolagets räkning af Fabrikör L. M. Ericsson i samråd med bolagets ingeniörer
det första multipelbordet i Sverige (och sannolikt inom Europa). Detta bord
uppsattes i stationen i staden mellan broarne den 31 Maj 1884.
Multipelsystemet gaf utsigt till möjligheten att indraga alla
abonnent-linierna i en enda station, hvilket för vinnande af snabbast möjliga expedition
var högeligen önskvärdt. Bolaget inköpte fördenskull tomten N:o 30 vid
Malmskilnadsgatan, der huset för bolagets nuvarande hufvudstation sedermera
uppfördes efter ritning-ir af professor M. Iszeus och byggmästaren J.
Klem-ming. För ledningarnes fästande uppfördes å byggnaden ett större tefefontorn,
som genom grofva jernstag förankrades vid väldiga gjutjernsplattor anbragta
under sjelfva grunden.
När stationen i det nya huset var inredd och iordningstäld, blef
densamma i närvaro af H. M. Konungen den 12 juli 1887 öppnad för trafik.
Alla ledningar trån Norrmalm och staden mellan broarne voro då indragna
derstädes. Man hade hoppats att dit äfven kunna direkt införa ledningarna
från Södermalm, så att äfven dervarande station blifvit öfverflödig såsom den
i »staden», men det oväntadt stora antalet ledningstrådars framdragande öfver
hustaken — fullt dugliga kablar voro då ännu ej konstruerade — vållade allt
för stora svårigheter för förverkligandet af denna förhoppning. Till den nya
hufvudstationen konstruerades nya och mera fullkomliga multipelbord enligt de
bästa amerikanska föredömen.
Införandet af multipelsystemet betecknar en afgjord vändpunkt i bolagets
utveckling. Först genom användandet af detta system blef det möjligt att
upprätta ett fullt praktiskt telefonnät för ett betydande antal abonnenter, hvilket,
om det gamla förbindningssystemet bibehållits, ej kunnat åstadkommas utan
ett större antal centralstationer i Stockholm jemte derrned följande betydande
olägenheter både för abonnenterna och bolaget. Multipelsystemet deremot, som
småningom alltmer utvecklats och fullkomnats, möjliggör ett i allo
tillfredsställande expeditionssätt, ehuru abonnenterna uppgå till många tusen inom samma
station.
En annan lika afgjord vändpunkt i tekniskt afseende inträffade för
bolaget, då detsamma beslöt att ombygga hela sitt stora och vidsträckta nät enligt
dubbeltrådssystemet. I ett enkeltrådigt telefonnät, hvarvid jorden användes i
stället för återgångsledning, uppkomma, i synnerhet å längre ledningar en
mängd för ljudets öfverförande störande biljud, som dels härröra från luft- och
jordelektriciteten, dels uppkomma genom s. k. induktion mellan de olika
telefon-ledningarne. Telefonering å mera betydande afstånd var derför praktiskt
omöjlig, så länge endast enkeltrådiga ledningar användes. Till en början sökte
man reda sig ur denna svårighet på det sättet, att man bygde de längre
för-bindelseledningarne mellan olika städer dubbeltrådiga — en dylik ledning af
koppartråd uppsattes af bolaget 1887 mellan Stockholm och Södertelje — men
bibehöll lokalnäten enkeltrådiga. Bolaget insåg emellertid ganska snart, att
äfven abonnentledningarne helst borde anordnas med återgångsledning, och redan
1888 uppsatte bolaget fördenskull sådana ledningar åt abonnenter i Vesterås.
Dessa abonnentledningar voro de första dubbeltrådiga sådana inom riket.
Det dröjde icke länge, innan bolaget beslöt att definitivt öfvergå till
dubbeltrådssystemet oaktadt de mycket betydande kostnaderna och de nästan
oerhörda svårigheterna i tekniskt hänseende. Redan 1889 begynte bolaget
till dubbeltrådigt ombygga ett af dess från Stockholmsnätet fristående stadsnät
nemligen det i Jönköping, hvilken stad sålunda blef den första svenska stad,
som erhöll hela sitt telefonnät dubbeltrådigt. Och under 1891 beslöt bolaget
att till en beräknad kostnad af omkring en million kronor efter samma system
ombygga hela det vidsträckta nätet i Stockholm med omgifningar.
Ombyggnaden af nätet utom hufvudstaden verkstäldes till allra största
delen under loppet af år 1892. Under nämnda års förra hälft ombygdes nätet
i staden mellan broarna i sammanhang hvarmed en station derstädes ånyo
måste inrättas, då det var omöjligt att till stationen å Norrmalm öfver hustaken
framföra ett dubbelt så stort antal ledningstrådar som förut. Under samma år
jemte nästa års första qvartal fortgick omändringen enligt dubbeltrådssystemet
af sistnämnda hufvudstation. Hela det öfriga nätet inom hufvudstaden
ombyggdes under åren 1892—1894, så att bolagets samtliga abonnenter vid
nämnda års slut hade dubbelledning. Derjemte byggdes å Södermalm en ny
station efter samma system och försågs med alla de nyaste förbättrlngarne,
af hvilka flera först derstädes kommit till användning. Jemsides med
ombyggnaden af det förutvarande nätet utfördes också ett mycket omfattande
nybyggnadsarbete, enär tillströmningen af abonnenter alltjemt var mycket stor.
Hufvudsakliga skälet, som förmådde bolaget att på kortast möjliga tid,
oaktadt de stora kostnaderna och de betydliga svårigheterna, genomföra hela
sitt nät och alla sina stationers ombyggnad efter dubbeltrådssystemet är att
söka i det mellan Kgl. Telegrafstyrelsen och bolaget den 17 Maj 1890
upprättade kontraktet angående samtrafik mellan rikstelefonen och bolagets
abonnenter. De sistnämnda berätttigades nemligen utan undantag till nämnda
samtrafik, å 10 öre pr samtal, i fråga 0111 rikstelefonens lokalnät i Stockholm,
hvaremot endast de bland bolagets abonnenter, som erhållit dubbelledning,
berättigades till samtal å de interurbana ledningame. Det var lör att åt alla
sina abonnenter bereda denna fördel, som bolaget, så fort sig göra lät,
verk-stälde den stora ombyggnaden. Samtrafiken mellan rikstelefonen och bolagets
nät kom till stånd den 1 Juli 1890.-
Redan den 1 Januari året förut öppnades samtrafik mellan Bellbolaget
och Allmänna bolaget, likaledes mot 10 öre pr samtal, efter det ärendet varit
föremål för långvariga och vidlyftiga förhandlingar. Under år 1891 träffades
med Bellbolaget aftal om inköp först af landsledningarna och sedan af större
delen af nämnda bolags stadsnät. Bellbolaget beslöt sig nemligen att, mot
vilkor af fri samtrafik med Allmänna bolagets nät, inskränka sin verksamhet
till blott Östermalm, hvarest det sedermera inrättat ett hufvudsakligen för
privatbostäder afsedt lokalnät.
Under årens lopp utsträckte Allmänna bolaget sitt nät och sina
förbindelser i allt vidare kretsar. Så komino under bolagets tvenne första år
Södertelje, Trosa, Vaxholm, Upsala och Enköping i telefonisk förbindelse med
bolagets Stockholmsnät. Under 1886—88 bereddes åt ytterligare fem städer,
Sigtuna, Nyköping, Norrtelje, Mariefred och Vesterås samma förbindelse,
hvar-efter bolaget under 1889 förenade Norrköping med Stockholm genom en dubbel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0029.html
