Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Glödlampfabriken Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glödlampfabriken Svea
Bland vår iudustris stormän intages för närvarande obestridt en af
de allra främsta för att ej säga den främsta platsen af Gustaf de
eJKa Laval, Sveriges Edison, Separatorernas, Laktokritens, Ångturbinens
■ snillrike uppfinnare, den energiske banbrytaren på de mest skilda
fält inom vår svenska industri en af dess lyckligaste mest ingripande och
och framsynte nydanare.
De uppfinningar han gjort äro otaliga och de industriella
anläggningar han satt i gång eller befrämjat räknas i ett alltjemt växande antal. En
bland dem är den stora efter de modernaste metoder inrättade och arbetande
fabriken för tillverkning af elektriska glödlampor Svea. Denna fabrik
upprättades visserligen ej från början af Gustaf de Laval, men i det skick
den nu har, är den utan gensägelse ett verk af honom och hans
administrative medhjelpare Reinhold Hörnell. Fabrikens historia är ej lång, men
den är dess mer betecknande för hur ett företag, om det kommer i rätta
händer hastigt kan arbetas upp från en ringa början till storartade dimensioner.
Glödlampfabriken anlades först i mycket liten skala ute vid
Sundbyberg och egdes då af hr E Bergström, hvilken sedan öfverlät hälften af
affären till handelskemisten d:r Zetterberg som i sin tur var den som
intresserade d:r de Laval för fabrikens verksamhet och äfven på honom öfverlät
sin andel i affären. Fabriken hade då dåliga lampor och mycket liten
tillverkningskapacitet. Den skulle ock utan d:r de Lavals kända energi icke
kunnat fortfara. Tack vare hans ingripande gick den emellertid snart ljusare
öden till mötes.
I Januari 1894 uppdrog han åt direktör Hörnell som just då
återkommit från en 9 månaders vistelse i Förenta Staterna att omhändertaga
skötseln af densamma, och omedelart därefter inköptes hr E. Bergströms andel.
Fabriken erhöll nu namnet de Lavals glödlampfabrik Svea och flyttades
till ’51 C. Mästersamuelsgatan, hvarest den inreddes för en tillverkning af
2,000 lampor pr dag. Det visade sig dock snart, att ej heller denna fabrik
svarade mot behofvet, och de lokala förhållandena medgåfvo ej den
af-sedda tillverkningen, hvarför en större lokal måste anskaffas. En sådan
lyckades man äfven finna vid S:t Eriksplan och en ny ’fabrik, afsedd för en
daglig tillverkning af 7,000 lampor, kunde der börja sin verksamket redan
den 15 april 1895, då likväl ännu ej alla inredningsarbeten voro fullt färdiga.
I samband härmed bildades aktiebolaget de Lavals glödlampfabrik
Svea med ett kapital af 450,000 kr. stam- och 450,000 kr. preferensaktier,
i hvilket direktör Reinh. Hörnell utsågs till verkställande direktör och till
styrelsens öfriga medlemmar valdes hrr d:r Gustaf de Laval, bankdirektör
C. Jansson och ingeniören Tycho Robsahm.
Arbetet har sedan bedrifvits med all kraft och stor framgång men
under svårigheter som det kräft ej mindre energi än klok omtanke och
uppfinningsförmåga att öfvervinna. En af de första och största svårigheterna
var att erhålla lämpliga arbetskrafter, emedan öfverällt inom fabriken fordras
en viss yrkesskicklighet, som det tar tid att ernå och under hvars vinnande
en stor del af fabrikatet blir odugligt.
Sedan dessa svårigheter besegrats har emellertid fabrikationen i den
tillämnade skalan kunnat upptagas, och fabriken sänder nu sina lampor öfver
allt på verldsmarknaden, hvarest de också börja erkännas som de bästa i
marknaden förekommande såväl i fråga om varaktighet som energiförbrukning.
För att sjelfva fabriken skulle bli fullt lämplig för sitt ändamål var
vid dess byggande och inredning mycket för vårt land nytt att iaktaga och
tillämpa. Så åtgår t. ex. vid glödlampfabrikation en stor mängd gas till
olika ändamål. Det visade sig derför nödvändigt att för fabriken anlägga
eget gasverk. Då det blef beslutadt att anlägga ett sådant, slog styrelsen
äfven in på en i vårt land ny väg och byggde ett vattengasverk — det
första i Sverige. Gasen ger mera hetta, men åtgången är något större
och den besparing, som genom det egna gasverket uppstår är ej obetydlig.
En stor svårighet vid fabrikationen har äfven varit att erhålla
lämp-liga glaskolfvar. Flere svenska glasbruk hafva försökt tillverka kolfvarna
utan att dock lyckas. Fabriken har derför hittills måst taga glödlampans
hufvudsakliga beståndsdel från Tyskland. Redan nu är emellertid invid fabriken
uppfördt eget glasbruk, som också är i full gång och hvarest hela behofvet
af kolfvar kan tillverkas, så att fabriken ej i detta fall mera behöfver vara
beroende af utlandet, utan tvärtom i ännu ett afseende kan föra vår egen
industri framåt.
Det antal arbetare och arbeterskor — ty det mesta arbetet utföres
af qvinnor — som fabriken sysselsätter är redan betydligt, icke mindre än
235 flickor, 35 pojkar och 35 män.
I fråga om lokaler och maskineri är att anmärka, att maskineriet
består af ej mindre än 5 ångturbindynamos, 2 ångturbinmotorer och 1
ångturbin-pump. om tillsammans 165 hästkrafter. Dessutom finnes en mängd luftpumpar
och ett accumulatorbatteri för fotometrering af de färdiga lamporna.
Maskinerna gå med kondensation och emedan brist på vatten förefinnes afkyles
det i kondensorerna använda vattnet på ett graderverk, hvilket också är
det första i sitt slag i Sverige.
Fabrikens nydanare var, som sagdt, Gustaf de Laval och dess chef
Reinhold Hörnell. En utförligare skildring af d:r de Lavals lif och hans för
vårt land så välsignelsebringande verksamhet hör närmare tillsammans med
beskrifningen på något af de etablissement, där någon af hans stora och
epokgörande uppfinningar tillämpas. Här må endast i korthet lemnas några
yttre konturer af hans lif.
Carl Gustaf Patrik de Laval föddes den 9 maj 1845 i Orsa socken i
Dalarna. Föräldrarna voro kaptenen och förste landtmätaren i Stora
Kopparbergs län Jacques de Laval och hans hustru Johanna Martin.
Han undervisades i hemmet till sitt I2:te år, då han inskrefs i Falu
skola och efter vid 18 år ålders aflagd studentexamen fortsatte han sina
studier vid Teknologiska institutet, hvarifrån han utgick 1866 med de högsta
betygen inom mekaniska afdelningen.
Den unge ingeniören erhöll omedelbart plats hos Stora Kopparbergs
bergslag. Men han erfor snart ett behof af grundligare kunskaper, och
lemnade dä sin plats för att vid universitetet i Upsala ytterligare studera
naturvetenskaper och matematik. Efter några år vann han här den
akademiska lagern 1872.
Efter några år af mångfrestande och energiskt men ej sällan af
motgångar hejdadt arbete antog han 1875 plats som ingeniör vid Klosters
jern-verk, och från denna tid daterar sig hans verksamhet som uppfinnare, hvilken
snart skulle erhålla ett så storartadt omfång och så stor betydelse för
fosterlandet; den verksamhet, som bl. a. frambragt separatorn, ångturbinen och väl
snart skall visa oss en ny väg för metallers separerande ur malmer.
Samtidigt med denna uppfinnarverksamhet arbetar de Laval äfven
för vår industris utveckling i skilda brancher, der det ej är fråga om att
exploatera hans egna uppfinningar. Glödlampfabriken Svea är ett af de
etablissement som tack vare hans energi och intresse utvecklats till blomstring.
Hans glödande fosterlandskärlek och intresse för våra näringar ha
äfven förmått honom att egna sig åt politiken.
En treårsperiod för några år sedan tillhörde de Laval riksdagens
Andra kammare och sedan ett par år representerar han numera Stora
Kopparbergs län i den Första, der han är en af det fosterländska systemets säkraste
anhängare.
Af yttre utmärkelser, som kommit de Laval till del, må här anföras
att han är kommendör af Vasaordens 2 föra klass, riddare af
Nordstjerne-orden, medlem af Vetenskapsakademien, hvars stora guldmedalj han erhöll
1892, och medlem af Landtbruksakademien.
Slutligen var han, då han fyllde 50 år, den 9 maj 1895 föremål för
en hyllning så storartad och allmän samt så hjertlig, att den bäst visar hur
högt han skattas ej mindre för karaktärens bästa egenskaper än för sitt
snille och sin dugande kraft.
Glödlampfabriken Sveas verkställande direktör Reinhold Hörnell föddes
i (Jmeå 1851. Hans föräldrar voro kommisionslandtmätaren och
löjtnanten A. R Hörnell och Hedvig Bergmark. Han genomgick Umeå skola,
afslutade studierna i 7:de klassen, utan att taga studentexamen, och kom till
Bergviks sågverk 1870; blef föreståndare för Kramfors sågverks skeppning
1876 samt förvaltare vid Gista sågverk samma år på hösten; sysslade med
trävaruaffärer i Sundsvalls distrikt till 1883, då han flyttade till Stockholm och
grundade Svensk Trävarutidning. Utgaf och redigerade äfven Nordisk
Mejeritidning. Dessutom har han utgifvit ett antal nyttiga sifferarbeten för
trävaruindustrien. Han har vidare skrifvit ekonomiska uppsatser i en mängd tidningar,
samtidigt som han varit ledare af flera industriella affärer. Anställdes hos d:r de
Laval 1891 och organiserade samt bygde de Lavals Ångturbinfabrik. Bevistade
utställningen i Chicago och var vid densamma juryman inom
maskindepartementet, har grundat och är chef för de Lavals Elektriska Blockbelysning som
nu har 3 s. k. blockstationer. Nu senast har han grundat Svenskt
Industri-och Handels-Museum.
Sin praktiska duglighet har han ökat och vidsträckt erfarenhet har
han vunnit genom många och omfattande resor.
Med två sådana män i sin spets är det derför med visshet om
framgång aktiebolaget de Lavals Glödlampfabrik Svea kan se framtiden till mötes
och dess delegare veta med sig, att deras fabrik har sin bemärkta och
ansedda plats gifven bland vårt lands stora industriella etablissement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0131.html
