- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 1 /
171

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköpings tändsticksfabrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Jönköpings tändsticksfabrik



Ingen industri torde ha fört det svenska namnet så vidt som
tändsticks-’ industrien, ingen affärsgren finnas, inom hvilken man kan säga, att
r$|p) Sverige så underlagt sig verldsmarknaden som tändsticksaflaren.

1 Hvart man kommer i ej blott den civiliserade, utan äfven den
ociviliserade verlden, från Nordamerikas prärier och till Japans klippöar, kan man
vara säker om att få se Jönköpings säkerhetständstickor. Med dem tänder
indianhöfdingen numera den» fredspipa, han räcker den resande främlingen, och
buddhistpresten de pappersoffer han bränner för sin gud lika vandt som den
svenska tjensteflickan sin morgonbrasa och stockholmaren sin middagscigarr.

Den fabrik, som framför allt gifvit de svenska säkerhetständstickorna
detta verldsherravälde, är den, från hvilken de också först utgått: Jönköpings
tändsticksfabrik.

Mera än ett halft århundrade har förflutit sedan denna fabriks
grundläggning. Den grundlädes nämligen 1845 af J. E. Lundström, som dessutom
fäst sitt aktade namn vid flere af vårt lands betydligare industriella företag,
bland andra det likaledes i Jönköping belägna Munksjö Pappersbruk.

Hr Lundström började i Jönköping en tillverkning af tändstickor i
mycket oansenlig skala, men denna tillväxte så småningom, isynnerhet sedan
en annan af vårt lands mera framstående fabriksidkare hr C. F. Lundström,
broder till den nyss nämde, år 1847 blef delegare i företaget, som derefter
fortgick under firma J. & C. Lundström och sedermera Jönköpings
tändsticksfabrik. Detta namn bibehöll affären till år 1857, då fabriken öfverläts till det
nybildade Jönköpings Tändsticksfabriks aktiebolag.

Affären började, som sagdt, i en helt liten skala.

Tillverkningen ökades dock efter hand, särskildt sedan grundläggarens
broder under en resa till England lyckats vinna afsättning för fabrikatet, så
att tillverkningen för år 1853 uppgick till 11,780,000 elddon eller i medeltal
39,300 elddon om dagen, deraf för året omkring hälften exporterades till
England.

Tillverkningen ökades ytterligare så småningom, så att i den
inbjudning, som dåvarande egarne hrr J. E. Lundström, C. F. Lundström och J.
Ad. Malmsten i januari månad 1857 utfärdade för företagets omdaning till
ett aktiebolag, kunde uppställas som ett önskningsmål att för 1857 upphinna
en tillverkning af 80,000 elddon om dagen. Tillverkningen för året belöpte
sig till något mera än 19 millioner elddon, hvaraf 2/s exporterades till
England, Capkolonien, Holland, Belgien och Norge.

Ännu var det dock endast fosforstickor fabriken tillverkade, men länge
skulle det ej dröja, innan säkerhetständstickor uppfunnos.

Redan i fabrikens barndom hade hr J. E. Lundström, missbelåten med
den hvita fosforn och dess till följd af bristande mekanisk ventilation inom
arbetslokalen menliga inflytande på tändsticksarbetarnes helsa, gjort åtskilliga
försök att af för helsan alldeles oskadliga ämnen tillverka tändstickor,
antänd-bara emot ett för ändamålet beredt plån, i hvilket plån fosfor i pulverform
eller s. k. amorf-fosfor utgjorde endast en beståndsdel, under det att sjelfva
stickans antändningsknopp befanns alldeles fri från skadliga ämnen.

Försöket lyckades, och för att pröfva den nya varans motståndskraft
mot tidens inverkan öfverlemnades en ask med tändstickor af detta slag till
förvaring åt hofrättsassessoren Birger Stridbeck, efter hvilkens plötsliga
från-fälle i koleran 1853 den med behörig påskrift å omslaget försedda asken
återlemnades till egaren, som vid undersökning fann sina tändstickor — nu
för första gången benämda säkerhetständstickor — alldeles oberörda af
tidens inverkan.

Problemet var löst, men nu återstod det ingalunda lätta arbetet att
göra affär af den nya uppfinningen; patenter för densammas tillgodogörande
uttogos af uppfinnaren i såväl Sverige som i flere andra länder, och beviljades
patent i Sverige med afseende på uppfinningens vigt och stora betydelse
för en tid af flere år.

Den tändstickskonsumerande allmänheten i in- och utlandet, som hade
i lifligt minne alla de före fosfortändstickornas allmänna användning befintliga
svårigheter och kostnader för åstadkommande af eld för de alldagliga behofven,
var imellertid fullt belåten med fosfortändstickorna i deras befintliga goda skick och
visade föga eller ingen benägenhet att utbyta fosfortändstickor emot det bättre
och ofarligare antändningsmedel, som nu erbjöds och, ehuru dyrare än
fosfortändstickor, likväl kunde erhållas till ett jemförelsevis billigt pris.

Tillverkningen af säkerhetständstickor fortgick dock, ehuru i ringa
omfång, och uppgick under hela året 1857 till endast 151,169 elddon; under
1858 gick den ner till 33,976 elddon och höll på att alldeles upphöra under
åren 1859, 1860 och 1861, allt under det att tillverkningen och omsättningen
af fosfortändstickor gick stadigt framåt och årligen ökades.

Först med 1864 och 1865 inträdde, beträffande säkerhetständstickorna, en
förändring till det bättre, hufvudsakligast på grund deraf, att
säkerhetständstickorna genom förbättrade arbetsmetoder kunde erbjudas till ett billigare
pris, än dittills varit möjligt.

Med införandet af förbättrade arbetsmetoder ökades äfven
tillverkningsförmågan högst betydligt, och under sådant förhållande arbetades med kraft
på att bringa varan i den stora verldsmarknaden; detta är ett arbete, som
numera kan synas lätt, men icke desto mindre hade betydande svårigheter
att öfvervinna. Det är nämligen lättare att tillverka en vara än att göra den
känd och att med fördel försälja densamma.

För året 1866 uppgick tillverkningen till ungefär 2x/i mill.
säkerhets-elddon, af hvilka en del exporterades till England, Tyskland, Danmark och
Holland; men efter flere års lönlöst arbete att i stort bringa
säkerhetständstickorna i verldsmarknaden inträdde år 1867 en förändring i det hänseendet,
att tyngdpunkten af affären från London blef förflyttad till Hamburg.

Samtidigt ökades omsättningen till Holland och dess kolonier.

Tillverkningen af säkerhetständstickor steg på detta sätt från 1867 års
41/2 mill., 1868 till 19 mill., 1869 till 38V2 mill., 1870 till 551/2 mill-, 1871
till 72 mill., 1872 till 95s/i mill., 1873 till 113 mill., 1874 till 138 mill.,
1875 till 151V2 mill. och 1876 till 153 mill säkerhetselddon, utan att den
ständigt ökade efterfrågan kunde tillfredsställas.

För närvarande tillverkar fabriken, som 1857 tillverkade 19,053,249
elddon till ett värde af 160,000 rdr, 249,690,008 elddon till ett värde af
2,090,583 kr. 72 öre, och dess arbetare, som 1857 voro 225 i fabriken och
125 för asktillverkning i hemmen, uppgingo 1895 till 745 i fabriken och 150
för asktillverkning i hemmen.

Fabrikens alster sändas, som sagdt, till alla länder och hafva belönats
med guld-, silfver- och förtjenstmedaljer vid verldsutställningarna i Paris 1855,
1867, 1878, i London 1862, i Amsterdam 1869, 1883, i Moskva 1872, i
Wien 1873, i Filadelfia 1876, i Madrid 1883, i Antwerpen 1885, i San
Francisco 1893—94 samt vid utställningar i Sverige 1865, 1866, 1881 och
i Köpenhamn 1872 och 1888.

Bolagets fabriksmärken och etiketter äro genom registrering skyddade
såväl i Sverige som i andra länder.

Beträffande de artiklar fabriken för i marknaden är att observera, att
paraffinerade säkerhetständstickor af Jönköpings Tändsticksfabriks Aktiebolags
tillverkning icke innehålla fosfor, svafvel eller något som helst giftigt ämne,
icke utveckla någon obehaglig eller ohelsosam lukt samt icke äro utsatta för
sjelfantändning.

Angående sjelfva etablissementets omfattning må nämnas, att inom
fabriksområdet, som upptager en areal af omkring 161/3 hektar med omkring
70 hus, finnes mekanisk verkstad med 60 å 70 arbetare samt eget litografiskt
tryckeri med sex snällpressar för tryckning af tändsticksetiketter. Jernbanor
af samma spårvidd som statens finnas i alla riktningar inom området till en
skenlängd af öfver en fjerdedels mil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free