Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sockerbruks Aktiebolaget i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockerbruks Aktiebolaget i Stockholm
Sockerbrukshandteringen i hufvudstaden tillhörde ännu under första
hälften af detta århundrade småindustriens område. Raffineringen
af råsocker bedrefs då af många enskilda idkare, hvilka hade sina
små »handbruk», som de sedan kallades i motsats till senare tiders
sockerbruk, der maskinarbetet till större delen ersätter den manuella
handteringen. Inom hufvudstaden funnos flere fastigheter, med hvilkas eganderätt
»sockerbruksprivilegier» voro förenade. »Handbrukena» synas ha burit sig
bra; icke underligt heller, ty de voro en läng tid igenom skyddade af ett
importförbud för räffineradt socker. Flertalet af deras egare ha blifvit
för-mögne män.
Till midten af detta århundrade florerade de små bruken ännu, men
motsvarade sedan snart icke mera den framåtskridande tidens fordringar,
hvar-jemte konkurrensen med de under tiden anlagda fabrikerna i stor skala och
de utländska medtäflarne visade sig allt mer omöjlig. Med nedläggande af
Hornsbergs sockerbruk å Kungsholmen försvann det sista handbruket. Endast
ett af de gamla småbruken har i hänseende till läge och betydenhet egt
de förutsättningar, som voro nödvändiga för att kunna möjliggöra
omdanandet till fabrik i stor skala, och detta bruk fortlefver ännu i
Sockerbruks-aktiebolagets bruk på samma plats, der det gamla var beläget, nämligen
inom egendomen qvarteret Mälaren n:o i i Maria församling vid
Brännkyrkagatan n:o 2 A och B (förut varande Stora Badstugatan).
Detta bruk har så gamla anor som få industriella verk inom vårt
land torde ha; det är t. o. m. mera än troligt, att ifrågavarande bruk är
det äldsta bland sina gelikar i Sverige.
Enligt ett salubref af den 25 februari 1760 sålde nämda dag
arf-vingarne efter »hans Exc. Herr Riksrådet samt riddaren och Kommendören af
Kgi. Majts Orden, grefve Arvid Posse och hans Fru, född Stenbock» sin å
Södermalm vid torget och Badstugatan belägna tomt till »Brukspatronen
Anthoni Hindrich Gunnich och öfriga Herrar intressenter i det så kallade
’Loheska Sockerbruket». De å tomten befintliga hus hade vid den stora
eldsvådan år 1759, som ödelacle 200 gårdar å Södermalm, blifvit förstörda.
Det heter derom i salubrefvet, att
»då de å berörda tomt varande hus uti den olyckliga wådelden
»i Julii månad förledet år afbrunnit, at ägarne icke finna sin
»räkning åter upbygga»;
dessa till ofvannämda Gunnich & konsorter uplåta & afstå
»den mellan Södermalmstorg, Badstufvugatan, Loheska
socker-»brukstomten och Riddarfjerden belägna tomt med derå varande
»Murar & Tegel, i det stånd det alt nu befinnes.»
Af lokalbeskrifningen framgår, att det Loheska sockerbruket gränsade till
Posseska egendomen; gamla designationer visa äfven, att den senare
kring-siots af Loheska sockerbrukstomten. Å den sistnämda hade troligen redan
då sedan lång tid tillbaka bedrifvits sockerbruksrörelse inom qvarteret, hvilket
nu efter köpet från Posses arfvingar i sin helhet disponerades af »Loheska
Sockerbrukets Intressenter». Bland dessa befunno sig, enligt en
värderings-handling af 1770, t Statssekreteraren och Öfver Post Direkteuren Mathias
Benzelstjerna och Grosshandlaren Fridr. Wederman; enligt en senare
handling äfven Landshöfdingen, Baron Carl Bunge, Hofjunkaren Carl Thomas
Cederström, Handelshuset Grill, Grosshandlarne Johan Schön och Johan
Wegelin.
Till den sistnämdes son, Johan Hinric Wegelin, sålde intressenterne
den 1 juni 1795 fastigheten »med Sockerbruks Privilegier, Inventarier och
Redskap». Brukspatron Wegelin bedref rörelsen för egen räkning till 1812,
då han enligt köpeaftal af den 8 februari sålde bruket till hr Jacob Gödecke,
som den 1 april 1812 tillträdde egendomen, alltjemt fortsättande
sockerbruksrörelsen.
Brukspatron Gödecke afled 1827, och den 25 juli 1828 öfverläto hans
arfvingar enligt salubref egendomen och bruket till sockerbruksidkaren Carl
Björling, hvilken sjelf var en bland arfvingarne.
Herr Björling synes icke ha haft någon vidare framgång med rörelsen.
Sedan han flere gånger råkat i ekonomiska svårigheter blef det slutligen
konkurs. Af konkursförvaltningen köptes egendomen och bruket 1859 af
hr W. A. Freundt.
Denne, en ovanligt driftig och företagsam man, var apokare och egde
såsom sådan apotek i Sundsvall, Hudiksvall och Borås, men han hade äfven
redan en längre tid idkat sockerbruksrörelse i hufvudstaden i ett litet
handbruk i Ragvalsbacken. Det var Freundt, som egentligen omdanade det gamla
sockerbruket vid Badstugatan eller »Södermalms sockerbruk», som det kallades
alltsedan den Wegelinska tiden. Större delen af fastigheten ombygdes och
nybygdes. Det prydliga boningshuset vid hörnet af Södermalmstorg, hvilket,
hvad läget beträffar, bör räknas bland de mest framstående i staden, bygdes
1860 af honom, likaså det stora maskinhuset vid Strandvägen, hvarjemte
sjelfva brukshusen ombygdes och hela tillverkningssättet moderniserades.
Freundt fick dock icke lång tid att glädja sig åt sina skapelser: redan 1S63
afgick han med döden. Hans sterbhusdelegare bildade ett aktiebolag under
namnet »Sockerbruks Aktiebolaget i Stockholm», hvilket 1864 öfvertog
fastighet och rörelse och sedan dess fortsatt densamma.
Bolagets grundkapital är 750,000 kr., fördeladt på 750 aktier. Den
första styrelsen utgjordes af hrr N. G. Netzel, Er. Fröberg, Johan Vict.
Åbom, S. R. Ekström och W. Freundt. Af dessa ha hr S. R. Ekström till
1889, hr Joh. Vict. Åbom till 1891 qvarstått i styrelsen, och den sistnämde har
under alla dessa år med stor framgång skött bolaget såsom dess spiritus rector.
Bolagets egendom omfattar hela qvarteret Mälaren. Hörnet vid
Södermalmstorg bildas af ett ståtligt boningshus, innehållande fyra eleganta våningar,
som äro särdeles begärliga i anseende till husets enastående vackra läge med
fri utsigt öfver staden och utåt både Mälaren och Saltsjön. Till detta hus
gränsar omedelbart det s. k. »gamla huset» (den gamla Posseska egendomen),
hvars bottenvåning inrymmer expedition, packmagasin och kontorslokaler samt
i sina trenne våningar boställen för tjenstemän. Bakom dessa bygnader ligga
fabrikshusen: å vestra sidan stora brukshuset med tillgränsande pannhus och ■
det s. k. »svärteriet», å östra sidan det stora nederlagsmagasinet, stall,
vagns-hus och portvakthus. Den mycket värdefulla tomten — förr en sjötomt —
sträcker sig ända till strandvägen »Södra Mälarstrand». Vid bruket förädlas
cirka 3 millioner kg. råsocker om året. Tillverkningen utgöres af toppsocker,
bitsocker, finkross, grofkross, fariner och sirup af olika slag och har städse
haft att glädja sig åt ett särdeles godt rommé och efterfrågan.
Nuvarande styrelsen är sammansatt af herrar konsul Adolph Peyron,
direktör Aug. Reinhold, grosshandlaren John Åbom och W. von Roda.
Antalet af vid bruket anstälda tjenstemän och arbetare uppgår till
inemot 100 personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/2/0241.html
