[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fa.gersta. Bruk.
å vår jernindustris historia intaga från gamla tider bergslagerna i mellersta
Sverige, i Vestmanland, Dalarne och Vermland ett framstående mm.
Jernets mängd öfverträffas der endast af dess godhet, och flydda dagars
patriarkaliska bruks- och egendomsskötsel har numera blifvit utbytt mot såväl
tidsenliga förädlingsmetoder som äfven i öfrigt mot en på fullt modern grund
fotad skötsel af det hela.
Bland de äldsta och största af dessa mellersta Sveriges jembruk, med
anor från vår storhetstid, intager Fagersta bruk, beläget i Vestanfors socken af;
Vestmanlands län, ett framstående rum.
Redan under förra hälften af sextonhundratalet, bedrefs der jerntillverk- j
ning, dock med endast en hammare.
År 1662 erhöll emellertid dåvarande egaren fältmarskalken och riksrådet
friherre Henrik Hom privilegium på att anlägga ytterligare en hammare. Brukets
utveckling fortgick derefter under de följande innehafvarne, som mestadels
tillhörde våra genom börd eller förtjänst mera framstående släkter. -— Bland dem,
som i högre grad bidragit till egendomens tillväxt, bör nämnas Salomon von
Stockenström, under hvilkens styrelsetid i början af detta sekel, inköptes och
med Fagersta förenades Semla och Vestanfors jembruk.
Dock först sedan egendomen år 1852 inköpts af brukspatronen Thomas
Aspelin (* 1803 f 1877), fader till den nuvarande disponenten Christian Aspelin
(* 1830), kan Fagersta räkna början till sitt betydande uppsving; och hvilket
blef än mera storartadt i och med år 1873, då inom familjen affären
ombil-dades till ett bolag, med ett kapital af 2,500,000 kronor upp till högst 5,000,000
kronor, fördeladt i aktier å 5,000 kronor.
Högsta ledningen af Fagersta handhafves sedan många år tillbaka af
brukspatron Chr. Aspelin med biträde i den tekniska afdelningen af herr J. A
Brinell, sedan 1886 verkets öfveringeniör.
Som lämplig inledning till här följande öfverblick af Fagerstas gradvisa
utveckling som jernverk, måste nämnas, att sedan bruket kommit i den
Aspe-linska familjens ägo, har å nybyggnader endast för bruksdriften nedlagts ett
belopp af ej mindre än omkring 4,000,000 kronor.
Vid bruket drefs, sedan äldre tider s. k. tysksmide. Deijemte fanns ett
plåtvalsverk, det andra i riket, anlagdt i böijan af århundradet af brukspatron j
Salomon von Stockenström.
Under 1850-talet utbyttes det föråldrade tysksmidet mot
Franche-Comté-metoden, hvarefter man öfvergick till Lancashiretillverkning i fem härdar, och
denna sistnämnda måste år 1886 vika för uteslutande fabrikation af Bessemer
och Martinstål.
Sedan Henry Bessemer uppfunnit sin epokgörande ståltillverkningsmetod,
och denna af konsul G. F. Göransson vid Edske masugn så fulländats, att med |
sagda metod praktiskt goda resultat kunde erhållas, uppförde brukspatron Thomas j
Aspelin år 1860 en fast Bessemerugn vid Vestanfors’ då nyligen uppförda mas- I
ugn, hvarmed det första vigtiga steget till Fagerstas nuvarande betydenhet var I
taget. Enär brukets malmer visade sig synnerligen lämpliga för nyssnämnda
slag af jernförädling, utbyttes 1866 den fasta ugnen mot tvänne konvertrar af
den konstruktion, som ännu allmänt är i bruk.
Det tillverkade stålet afyttrades under de första åren till största delen i
form af göten och gröfre ämnen, men, sedan dess lämplighet för all slags
stålmanufaktur blifvit erkänd, låg det nära till hands att söka vid bruket
manufakturera största delen deraf.
För detta ändamål uppfördes:
1868 nya valsverk;
1870 fabrik för sågblad, cirkelsågar och gevärspipor:
1871 ångliariimarsmedja, nu inrymmande 8 ång- och 2 lufthammare;
1873 fabrik för spiral- och buffertfjedrar;
1875 ny» plåtvalsverk;
1876 klippspiksfabrik;
1883 ståltrådsdrageri (1885 nedbrunnet men samma år återuppbygdt i
större skala) och verkstad för tillverkning af ståltrådslinor;
1884/1885 en 7 tons martinugn;
1892 en andra martinugn, denna för 10 tons charge, samt ett
götvalsverk och en kraftstation på 430 hästkrafter, afsedd att lemna kraft
för drifning af ofvannämnda götvalsverk, elektriska
belysningsma-skiner, pumpverk, biåsmaskiner och sågbladsverkstad;
1893 valsverk för tillverkning af vällfria rör;
1895/1896 tvänne 10 tons martinugnar;
1896/1897 ett med elektrisk kraft drifvet tubdrageri för tillverkning af
velocipedrör och vällfria ångpannetuber.
Följande öfversigt af tillverkningsqvantiteten af stål, jern och
stålmanufaktur från 1850 till nuvarande tid utvisar densammas gradvisa tillväxt
Tillverkningsqvantiteten.
1850–60 cirka 850 tons
1861 — 70 » 1,500 »
1871—84 » 4,800 »
1885—90 » 5.900 »
1891—94 » 7,500 »
1895 » 10,500 »
1896 » 13,000 »
hvarjemte iör export tillverkats betydande qvantiteter tackjem.
Fagerstaverken disponera öfver en vattenkraft af inalles 3,000 hästkrafter
från fyra af Kolbäcksån bildade vattenfall, nämligen vid Fagersta, Semla,
Uddnäs och Vestanfors.
Till förökande af drifkraften för Fagersta verkstäder anlades 1885 vid
Uddnäs en kraftstation för 370 hästkrafter, hvilka framföras medels trenne
linledningar af c:a två kilometers längd och 1894/1896 vid Semla en elektrisk
kraftstation å 650 hästkrafter, hvilken senare jemväl lemnar kraft till åtskilliga
grufvor, hvaribland tre i Klackbergs gruffält i Norberg samt till Bråfors hytta,
hvilken af aktiebolaget på arrende innehafves.
Som ännu oanvänd drifkraft återstå 700 hästkrafter af Semla- och 400
hästkrafter af Vestanforsfallet
Fagersta stålfabrikater hafva förskaffat sig ett mycket framstående
anseende ej allenast i Sverige utan äfven i utlandet, dit största delen af brukets
tillverkningar exporteras. Dock afsättas äfven inom landet betydande kvantiteter
af, bland annat, def beryktade »Fagersta-fjederstålet», sågblad, ståltrådslinor,
spiral- och buffert-fjedrar, spiralfjedertråd m. m. Uteslutande Fagersta martinstål
användes vidare till pipor och flertalet öfriga delar af de gevär, som för svenska
arméns räkning tillverkas vid Carl Gustafs Stads gevärsfaktori och till revolvrar
vid Husqvama gevärsfaktori, liksom till eggstål i Hults bruks välkända yxor;
till en god del af Eskilstuna rakknifvar m. m.; samt i utlandet för många
synnerligen grannlaga ändamål, såsom pianosträngar, velocipedrör, liar, yxor och
för diverse verktyg, hvartill förr endast gjutstål ansågs dugligt.
Att Fagersta bruk ända till närvarande tid varit i saknad af jernväg —
dess närmaste stationer äro Engelsberg och Norberg, båda på cirka 15
kilometers afstånd från bruket — har ej allenast afsevärdt fördyrat tillverkningarne
utan äfven gjort skötseln besvärlig. Så hafva under vintrame stundom 4- å
500 hästar per dag måst användas för transport af stål, kol, malm m. m.
Men dessa olägenheter upphöra i och med fullbordandet af
statsbanan Krylbo—Örebro, med station vid Vestanfors, 2 kilometer frän Fagersta,
och af Vansbro—Engelsbergs jernväg, som erhåller dels med statsbanan
gemensam station vid Vestanfors, och dels egen station vid Fagersta, der nödiga
bispår förgrena sig till verkstäderna.
Enär Fagersta således kommer att ligga vid korsningen af två jemvägar,
ledande åt fyra olika håll, samt då hänsyn vidare tages till läget invid
Ströms-holms kanal, så torde för närvarande fa, om ens något annat svenskt jernverk
kunna upptaga täflan med Fagersta i fråga om bekväma kommunikationer.
Arbetarbefolkningen, inberäknadt hustrur och barn, uppgår till öfver 2,600
personer, de flesta boende i bolagets byggningar.
Aktiebolagets styrelse utgöres för närvarande af Herrar Chr. Aspelin,
disponent, grefve Gösta von Rosen, suppleant och förvaltare, samt J. A. Brinell,
öfveringeniör och chef för den tekniska afdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
