Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Garpenbergs Aktie-Bolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Garpenbergs Aktie-Bolag.
Bland de allra äldsta härdarne för industriel verksamhet inom mellersta
Sveriges bergslag är Garpenbergs koppargrufva i Kopparbergs län. Hur
länge dylik verksamhet der bedrifvits kan ej med full visshet afgöräs, men
så mycket är säkert, att tiden derför går tillbaka åtminstone till i 2. seklet, då
Garpenbergs koppargrufvor egdes och bearbetades af biskopen i Vesterås Israel
Erlandsson Engel.
Under påföljande sekel synas grufvorna äfven ha tillhört biskopen i
Vesterås; deras egare var då biskop Nikolaus Michael derstädes. 1486 egdes
de dock af Lasse Bonde.
Som så många andra af kyrkans egendomar öfvergingo emellertid under
reformationstiden äfven Garpenbergs grufvor från kyrkan till kronan. Detta
skedde samma år som riksdagen i Vesterås 1527. Man vet att af våra
konungar Carl IX mycket vistades vid Garpenberg och till och med tog
verksam del i grufvans skötsel. Han intresserade sig ju som bekant mycket för
vår industris, enkanneligen vårt bergsbruks, förkofran och var naturligtvis
sär-skildt angelägen att väl bruka kronan tillhöriga grufvor så väl för exemplets
skull som för den vinst som deraf var att draga. Från den tid han
tillbringade på Garpenbergs kungsgård, det vill säga första åren af 1600-talet,
står än i dag ett bönehus q var, som han lät uppföra vid grufvan för
arbetarebefolkningens shull, liksom äfven det hus der konungen hade sin bostad. Det
bebos nu af gruffogden.
1579—1597 hade Johan III:s kammarherre Olof Knutsson Garpenbergs
bruk tillika med de.andra bergverken i befallning.
Emellertid synes kronan icke länge ha fortfarit att vara egare till
Garpenbergs koppargrufva. Redan 1613 se vi den i enskilda händers ego. Då
lemnades Garpenbergs gård och kronogrufvor på arrende till Hans Christoffer
Stregil från Falun, och 1634 öfvergick grufvan i enskild ego. Den tillhörde då
Funchska slägten, som besatt den till 1758, då den öfvergick till Riksens
ständers bank.
Denna besitter den ungefär ett halft sekel fram i tiden till slutet af
1700-talet, då den åter öfvergår i händerna på enskilda för att allt framgent
fortfara att vara det. Den tillhör vid denna tid tvenne enskilda män direktören
i svenska ostindiska kompaniet Carl Gottfried Kttsel och brukspatronen Joachim
Daniel Wahrendorff.
I samband med att egendomen öfvergick i deras händer synes en
förändring ha inträdt i den verksamhet som der bedrefs. Sålunda torde samtidigt
med att fortfarande dock ännu brytningen i koppargrufvan fortsattes, den
nuvarande jernhandteringen vid Garpenberg räkna sin början från denna tid.
1732 öfvergick Kttsels andel i grufvorna till bergsrådet Salomon von
Stockenström. Brytningen af kopparmalm upphörde på 1830-talet, men bedrefs
koppartillverkning ända till år 1878. Derigenom att man medelst vaskning
tillgodogjorde sig de gamla varp, som under århundraden bildats vid grufvorna
men förut på grund af mindre utvecklade arbetsmetoder icke kunnat exploateras.
Med 1878 först upphörde kopparindustrien vid Garpenberg fullständigt.
Som man af denna redogörelse för dess tidigare öden ser, har
Garpenberg flere gånger vexlat egare. Äfven under vårt århundrade har detta varit
fallet. År 1852 inköptes egendomen af friherre Carl Gustaf Fleetwood jemte
medintressenter, och först under den senare tredjedelen af vårt sekel kom
egendomen under de nuvarande egarnes ledning och vård. Detta skedde 1867, då
Garpenberg med tillhörande Dormsjö och Fors bruk öfvertogs af
Hofors-Hammarby bruksegare samt brukspatronen Hampus August Cornelius, under
hvilken senares inflytande 1890 det bolag, Garpenbergs aktiebolag, bildades,
som nu innehar Garpenberg jemte förut nämda underlydande Dormsjö och
Fors bruk.
Gammalt är sålunda Garpenberg som man ser. Sin egentliga betydelse
för vår industri räknar det dock först från den tid det kom under ledning af
brukspatron Cornelius. Den stora industriella verksamhet som nu bedrifves der
är hans verk.
Den är, som sagdt, ganska omfattande och storartad. Bolaget eger nu
tvenne masugnar, martinverk, valsverk, smältsmide och räcksmide samt dessutom
fabrik för kemisk trämassa, ångsåg, gjuteri och mekanisk verkstad m. m.
Förutom en rätt afsevärd brytning af jernmalm å egendomens område
började bolaget derjemte också att 1887 bearbeta en zink- och
blymalmsfyn-dighet, hvilket företag visat sig vara mycket gifvande, och som för närvarande
under ett särskildt bolag, Aktiebolaget Ryllshytte zink- och blygrufvor, utvecklats
till ett betydande omfång. Sålunda har för ett rationelt tillgodogörande af
zink-och blymalmen under de senaste åren uppförts ett stort anrikningsverk jemte
nödiga bostäder för ett par hundra arbetare samt för att underlätta transporten
af malmerna till närmaste jernvägsstation anlagts en luftbana af 5 kilometers längd.
Grundläggaren af den stora industriella verksamheten vid Garpenberg
brukspatron H. A. Cornelius har aflidit detta år, 1898. Nu ledes den, efter
hans död, af hans båda söner Carl Cornelius och Gustaf Cornelius.
Brukspatron H. A. Cornelius utöfvade äfven,-utom Garpenbergs-företaget,
en vidsträckt verksamhet: Sålunda var han ända från dess grundläggning 1872
till sin död verkställande direktör för Avesta jernverksaktiebolag, hvars betydliga
utveckling äfven torde vara hans verk. Äfvenså var han under ett 30-tal år chef
för Bispbergs jerngrufvor. Han var äfven södra Dalarnes jernvägs förste
verkställande direktör och en af dess grundläggare. Flere andra företag i orten
hafva också honom att tacka för sin tillkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/3/0053.html
