Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIY
tänkesätten, som skiljer oss från den ännu halfvilda
människan, utvecklingen af de stora egenskaper, hvartill
grundämnen gifvas i människonaturen, de stora drag af dygder
och moralisk fullkomlighet, som röjer den på en gång ädla
och upplysta människan, — att allt är eu följd af snillets
inflytelse.» »Den massa af villfarelser,’ som hvilat så tungt
öfver det mänskliga förnuftet, hade ej försvunnit från jorden,
om ej snillet utsträckt en arm att skingra den.» Utan snillet:
som ledare skulle vårt slägte »famla blancl de skuggor, som
okunnigheten utbreder», det är snillet, som för »från mörker
till ljus, från råhet till förädling» m. m.–»Det tyckes
(ock) vara snillet ensamt förbehållet att läsa i naturens
hemligheter och der utvidga fältet för forskningen samt upptäcka
de dolda skatter af sanningar, som der ligga förvarade.» —
Men dessa »mänsklighetens välgörare», som vi kalla snillen,
hafva ofta varit föremål för hat och förföljelser, ehuru utan
dem »förnuftet ännu legat insöfdt i en beständig slummer,
en evig barndom sväfvat för begreppet och vi saknat de
väckelser, som fortskynda vårt lopp till sanningen.»
Talaren söker nu stöd för sin åsigt i mänsklighetens
historia. Han ser en tid, då »mänskligheten var sin egen
bödel, uppklättrad på höjden af dårskaperna. Påfveväldet
hade upprest en förmur mot förnuftet och upplysningen.
Religionsnit och fanatism, begge afkomlingar af en förvänd *)
himlalära, skakade de kedjor, hvarmed de skulle fjettra
mänskligheten. Länge var det som ingen framträdde ur hopen
med djerfheten i sin blick och friheten i sina åtbörder att
tilltala vidskepelsen, denne åldrige tyrann, som sträckt sin
spira öfver jorden.» Men då de mänskliga
samhällsförhållandena som mest tyckas förråda ett kaos, verkar i tysthet en
hemlig makt, som har snillet till sin organ. — Bland
»reli-gionshjeltar» framhållas nu företrädesvis Luther och
Melanchthon, och bland de tänkare, som bryta väg för det forskande
förnuftet, »utan att någonsin hinna dess yttersta mål», nämnes
Cartesius. »Han stred mot ännu ej angripna fördomar, väckte
förnuftet ur sin dvala,’ och kanske gaf hans lära lif åt de
senare snillen, som varit så mäktiga stöd för upplysningen.»
*) Härmed menar tal. synbarligen en falskt tolkad oeli missbrukad lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
