Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVII
på hans fel. Dessa voro i literärt hänseende alltför stor
brådska och brist på grundlighet i studier. Hans ifver att
tillegna sig ett omfångsrikt vetande var för stor, för att
tillstädja nödig noggrannhet, så i uppfattning, som i produktion.
Också voro hans motståndare alltid färdiga att antasta honom
derför. Han förklarades slutligen rent af oduglig*) till allt
och hans namn och person blefvo föremål för idel spott och
spe. Knappast har någon annan man, verksam i och för ett
folks literatur, blifvit så linderkänd, så ovärdigt behandlad
som Hammarsköld. Att han ej jar poet, insåg han snart
sjelf, men han* hacie för vitterheten en utomordentlig entusiasm
och denna dref honom att försöka sig dels i egna alster, dels
i imitationer och öfversättningar. Slutligen sammanförde han
och utgaf dem (1813) i en samling: »Poetiska Studier», en
titel, som angaf, huru han sjelf ville, att hans försök skulle
betraktas. Hans ovänner iakttogo nu tystnad, men de
literära vännerna funno åtskilligt godt och prisvärdt deri, ehuru
de föröfrigt bedömde samlingen ganska strängt. I det förra
instämde i bref den kunskapsrike v. Brinkman. Se der några
drag med afseende på den man, som var en af Y. Y:s
ifrigaste försökare.
Ännu en medlem har sträckt sina poetiska försök utom
kretsen af vännerna i Upsala. Det var Wadström. I Y. Y.
var han, före Atterboms inträde, den yngste, vann likväl ofta
pris, ehuru hans försök buro tydliga spår af den omogne
ynglingen. Yerkliga anlag, om också ej stora, saknade han
ej. I hans 1833 utgifna »Några stunder vid lyran» finnas
stycken, som endast kunnat framgå ur en verklig
skaldenatur. Så hans »Jägarvisa», som ännu återfinnes i senare
tiders visböcker, äfvenså visan: »Jag var en riktig
muntergök i mina unga dar», som visserligen, liksom melodien, är
*) Es. Tegnér, som i början ej var ovänligt sinnad mot honom och
gillade Polyfem, kallade honom i bref på 20-talet: »Den personifierade
odugligheten». På 60-talet gick B. E. Malmström, i föreläsningar inför en skara
ungdom, om möjligt ännu ett steg längre, då han föraktligt yttrade: »Han, som
i hela sitt lif knappt förmått åstadkomma en enda felfri poriod, vare sig på
vers eller prosa». Äfven handlingarna i denna vår bok torde belysa halten af
slika, den till öfverdrift ledande, ögonblickliga harmens och fördomens domslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
