- Project Runeberg -  Dagen före drabbningen eller Nya skolan och dess män i sin uppkomst och sina förberedelser 1802-1810 /
52

(1882) [MARC] [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

1808.

Du måste tillstå, att jag är en besynnerlig persedel, ty
åtminstone finnes clet hvarken höst eller vår; i synnerhet var
öfvergången från den mest brännande rötmånad till clen
kallaste vintermånad ganska snabb. Du torde väl vilja veta,
huru det giek till.

I näst föregående bref ser du, att hela mitt hufvud stod
i ljusan låga, allt var gifvet förloradt. Då steg fru förnuft
upp och begynte spruta med argumenter. Detta hade dock,
om jag skall gifva sanningen pris, ganska liten verkan. Men
nu kom fru ambitio till, och inom fem minuter syntes knapt
rök uppstiga från något kol. Dimman skingrades och
jag-såg, att jag i mitt raseri hade lupit på brädden af en
afgrund. Bror, gack tu och gör sammaledes! —

Om du visste, huru besvärliga dessa hvardagsmänniskor
äro, som öfverallt i Stockholm framlysa, oräkneliga såsom the
klara stjernors skara på himmelen, så skulle du ej undra,
att jag trängtar hädan och önskar vara när tig, hvilket
sannerligen mycket bättre vore. Jag tänkte att i Stockholm
finna människor med hufvuden och hjertan, mon båda
delarna hafva ty värr misslyckats. Hufvuden finnas i ett
oräkneligt antal, i synnerhet om vi anta, att hvarje hattställare
är ett hufvud xcrc tgoyr]v, och hjertan äfven, ty annars skulle
de ej kunna lefva och hafva sin varelse, men livad jag
egentligen härmed menar finnes ej, företrädesvis de sistnämda.
Alla hafva förisade känslor, verka efter gammal slentrian,
handla efter reglemente och tänka ej oftare än, när fråga är
om maten. Dock finnas här flere ganska goda hufvuden, men
få hjertan. Man stötes strax tillbaka af en förekommande
höflighet, en synnerlig begärelse att säga ingenting under 2
à. 3 timmars oupphörligt pladder och framför allt att smickra.
O, livad dessæ människor äro odrägliga.

Din ide att draga sig ur denna verlden — clu mins
kojan, mot hvilken jag så ofta riktade mitt lilla satiriska
lynne — var dock ej så rasande. Jag skulle nu åstunda
den, för att der framlefva mina dagar under beständigt ätande,
drickande och sofvande. Okänd för hela verlden, — tv finge
någon människa veta, att jag cler tillbragte mitt lif, så vore
jag förlorad — skulle jag der finna mig säll nog, ty sällheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhdagen/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free