Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1804.
131
gister i Greifswald? Känner du ej, huru de derstädes
promoverade magistrarne anses?
Xej, bäste Lorenzo, slå ur hågen din föresats att resa
till Pommern. Kom hit i vår, och jag försäkrar dig, att vi
skola få rätt roligt till sammans. Påminn dig den tid, då vi
åto mjölk till sammans. Aldrig har jag varit lyckligare.
Kommer du ej hit, så återse vi förmodligen aldrig
hvarandra. Denna tanke uppväcker hos mig högtidliga, sorgliga
känslor. Dock låtom oss komma öfverens att en gång, då
vi bli gubbar, låge än hela verldsdelar emellan oss, resa vi
till hvarandra, påminna oss våra ynglinga-öden och
svärmerier och prata vid ott glas vin 0111 de förändrade tiderna och
om de äfventyr, som trättät oss under den långa skilsmessan.
Hammarsköld, jag svär vid den vänskap, som förenar oss,
att helsa på dig på din ålderdom, oss må atskilja haf,
förmögenhet eller stånd. När jag da som en vördig prost
kommer till dig, far du lof att tappa ur din tunna och sjunga
din lif-visa:
Gammalt vin har gubben qvar
An för gamla vänner *).
Denna tanke har sa mycket retande för mig, att jag är
nära att önska att ej träffa dig förr än såsom en vördig
gråhårsman.
I Söndags hade vi **) vår första riktiga sammankomst
for denna termin. Stenhammar var præses och höll såsom
sådan ett ganska vackert tal. Sitt inträdestal håller lian vid
nästa sammankomst. Din Elegi till din hemort vann priset.
Af allt hvad du skrifvit tycker jag mest om detta stycke.
Det enda jag ej tycker om är, att du i alla stycken talar om
X—a. Detta är ganska oförsigtigt af clig.
Jag är nu bekant med Chr. Stenhammar, hvilken jag
aldeles icke tycker 0111. Det är en så öfverdrifven flegma,
en så löjlig egenkärlek och en så clecisiv myndighet, blandad
med de mest stötande fasoner, som gör honom så oändligt
*) Ur Franzéns bekanta visa: »Till en yngling-) (»Cioda gosse, glaset
tom» etc.).
**) V. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
