Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1806.
261
mitt eget väsende, kan ej ett svar ifrån mig blifva smakligt
för den, som kan iinna sin vällust i att martera en gammal
vän med skrålet efter ett ännu ej fullkomligen afsofvet rus
oeh stormen af den vra, hvari en för mycket njuten sinlighets
efterlemnade mattighet och ångest försatt honom. Det är
godt, om man dermed kan tysta sig sjelf, andra bor man
förskona. Det är mitt svar.
Jag har köpt Die Söhne des Thals, en tragedi af Z.
Werner, hvilken, som det synes, lofvar att bli en ny Schiller.
Han är oändligen vacker. Ren är han väl icke aldeles, ty
han har ett hemligt mystiskt religionsändamål, som han likväl
med verklig konst inväft i Korsbrödernas historia. Jag har
också lagt mig till Des Knaben Wunderhorn, alte deutsche
Lieder, herausgegeb. von Brontano und Arnim, (dedic. till
G-oethe), och Voss’ Horatius (båda delarne). Andra böcker,
som jag de senare månadorne köpt, höra till det man kallar
»lärdom» och intressera clig således icke.
Mitt studium nu för tiden är filosofi. Jag har nästan
exclusive sysselsatt mig dermed hela mellantermin och skall
fortfara dermed länge. Jag har gått så till det yttersta, att
både Locke och Kants kritik hafva blifvit beskådade. Men
den, som länge står ut med Kants stil, är mer än menniska.
Emellertid smyger jag mig tillbaka till Schelling, och det är
väl rättnu ingen af hans böcker, i hvilken jag ej tittat, ty
man får icke säga, att man mer än tittat i dem, förr än man
läst dem tio gånger. De äro outösliga källor af vishet och ljus.
Nu slutar jag med den önskan, att du ej må bli altför
ledsen vid min trätgirighet och motsägelseanda. Det är en
irång så, och jag måste lämpa på mig Hamlets (?) ord:
The time is ont, of joint; oh cursed spigth
That ever I was born to set it right.
Åtminstone kallar mig mitt hjerta dertill ’och jag skall
lyda den kallelse, om ock derigenom, under kampen med
vänner och ovänner, min kraft skulle digna. — Farväl!
Din evigt tillgifne Ch. St.
(Anm. Föregående bref skrefs, som begynnelsen anger, i anledning
af Hammarskölds »Öfversättningar och Imitationer efter äldre och nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
