Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1807.
267
sjelfve vilja och tänka. Gör mig riktigt reda för deras system
och du skall vara mig Magnus Apollo. Höijers yttrande
derom bör vara dig auktoritet nog, om den behöfs *).
Angående Heusinger så kallar jag det en galen bok, som
aldeles förrycker synpunkten, pratar i vädret öfver allt,
definierar och lemnar lika obestämdt, ger beskrifningar och intet
begrepp, sönderdelar det hela och Ena, sammanslår det
oförenliga, pladdrar, radoterar och skriker i ott outösligt flöde af
ord, utan att säga det ringaste. Om hvarje bok, som ger
anledning att tänka för sig sjelf, ej är så ogalen, så är
kanske den allra uslaste den bästa. De däligaste böcker
pläga innehålla en sammanrafsning af strödda saker angående
sitt ämne. Deraf blir man visst väckt att tänka sjelf. De
kunna ock ej vara utan sin nytta. Men Heusinger är ej
ibland dem. Han är just den gyllene obetydligheten, som
säger intet och ger ingen anledning att tänka. Hvad är hela
hans föregifna analys annat än det, uslaste lappverk af
kanti-ansk konstteori och ytlig observation. Gif mig upp en enda
sund och hel, en enda träffande tanke hos honom, så skall
clu äter vara mig Magnus Apollo.
Hvad jag sagt om fordringarna hos en, som skall kunna
skrifva god metrisk vers, har clu uppenbart förtydt. Jag har
ej sagt, att dertill fordras (ej?) annat än mycken mekanisk
öfning och flit; — det vågar jag emot dig påstå. En vers
kan vara oändligen rätt skanderad och ändå icke vara vacker.
Att undvika missljud och obehagliga sammanstötningar, att
blanda pedes om hvarannan till en riktig harmoni, att genom
position gifva versen sin rätta hvilopunkt, att gifva den i
ljudet, sjelfva clen imitativa harmonien, efter saken, — se der
några omständigheter, och fler kunde väl ännu uppgifvas,
hvartill fordras något annat än blott mekanisk omsorg och flit.
En vers kan vara stricte skanderad och ändock fela mot detta
allt. Felar Goethe häruti, så har han ej nog odlat sin
smak-felar det honom i det prosodiska, dä behöfver han endast
öfning.
"*) Denna mening- är i originaJskrifteii så infogad öfver det närmast
följande," att man kan tveka, om »Höijers yttrande» gäller Schleglarne eller
Heusinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
