Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
någon likhet med den, som tyskarnas utlöst hos
dem själva. För det första voro de ju otadliga
som ockupationsmakt, av ett ädelmod och en
generositet utan like. För det andra fanns det
icke i Tyskland en ärlig stolthet att kränka, där
fanns endast högfärd och ont samvete och
därför måste våld vara det enda argument, som
tyskarna förstodo, hotet mot deras ekonomiska
liv det enda, för vilket de skulle falla till föga.
Fransmännen förstodo icke att Versaillesfreden
med dess av en omutlig rättvisa dikterade
fredsvillkor kunnat utlösa i Tyskland annat än den
besegrades ilska. De visste icke, att det sätt
varpå folkens självbestämningsrätt skötts i
Oberschlesien, Eupen och Malm edy, förbereddes i
Saarområdet och tagits för given i
Elsass-Lothringen, känts i Tyskland som en verklig kränkning
av en princip. De förstodo icke, att det slutligen
blev för mycket med inmarschen i Ruhr, och att
matståndet spontant steg av sig själv ur alla
samhällsklasser. Nu hade de grävt så länge in
i tyskens hjärta, att de nått den nerv, som, när
den röres, förvandlar en människa från en
beräknande till en passionerad varelse.
Det berättas, att på det sammanträde, då
Kohlensyndikatets flyttning beslöts, det vill säga,
då det passiva kriget förklarades officiellt
liksom, hade någon av deltagarna opponerat sig
och talat för, att man skulle finna sig i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
