Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Krigsskådeplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Mien fransmännen hota vissa för båda parter
gemensamma intressen och även ett gemensamt
fosterland, och därför stå de bredvid varandra
i striden. Ingen kan föra den ensam utan den
andre, eller utan det fria Tysklands hjälp, med
någon utsikt till framgång, det veta de också.
Från arbetsgivarhåll har jag hört, att de
upplevat denna känsla av samhörighet med
arbetarna som något av det största de mött i livet. För
en arbetsgivare, som inte förr vågat sig ensam in
bland sina arbetare utan att riskera att få stryk,
att plötsligt känna sig omgiven av vapenbröder i
samma kamp, var något så underbart, berättades
mig, att det väl uppvägde olägenheterna av att
under månader tvingas driva rörelsen utan vinst.
En annan berättade, att då han sammankallat
arbetarna dagen före franska inryckningen och
talat till dem om nödvändigheten av att sätta
sig till motstånd mot fransmännens fordringar,
hade de svarat, att det behövde han inte säga
dem, det hade de hittat på själva, och de skulle
inte lämna honom i sticket. Det var det största
ögonblicket i hans liv, sade han.
Nu efteråt är arbetarnas framställning mycket
mera kylig, men det hindrar väl inte, att även de
haft ögonblick av sentimentalitet tillsammans med
en arbetsgivare. De tycka, att det är de, som
betalat, och de, som så långt vunnit slaget.
De känna också att de övriga befolkningslagren
lita på dem och på den obestämda maktfaktor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
