Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Ovädret över Bochum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
— Det händer något i Bochum, viskades i
Essen, alltså begav man sig dit.
I ösregn och blåst med paraply framför gick
jag Bahnhofstrasse uppför, och såg inte förrän
jag var alldeles inpå, att gatan var spärrad av
soldater med tillhjälp av fem tanks och två
kulsprutor. På samma sätt hade franska
besättnings-trupper arrangerat sig i alla gatumynningar, som
ledde in till inre staden. De stackars fotgängarna,
som i ruskvädret ville skynda kortaste vägen hem
till sin middag, måste göra en lång omväg, kunde
de med papper bevisa att de bodde inom det
spärrade området släpptes de med nöd in. I
detta ögonblick förstår jag vad Ruhrbefolkningen
menade med att den militära kraftutvecklingen
verkade löjlig mitt i allt elände. Den komiska
effekten uppstod för mig genom disproportionen
mellan mig själv å ena sidan och fem tanks och
två kulsprutor å den andra. Så länge man
beskedligt lyder befallning och går den omväg till sin
middag, som franska reparationspolitiken bjuder,
så länge äro kulsprutor och tanks maktlösa och
därför också löjliga. Det är först då de möta
motstånd, som de lösas ur sin förlamning. Med
skräcken, skriken och blodet på gatan upphör
löjet och allvaret kommer in.
Men trots detta ha de dock icke makt att i
längden injaga skräck. När människor på goda
skäl upphöra att skatta sitt liv högt, då skrämmer
man dem icke heller med tanks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
