Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - De tåligas kafé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
icke hade aning om att världspressens strålkastare
i detta ögonblick var riktad mot dem. Där voro
journalister från tyska, engelska, amerikanska,
holländska och svenska tidningar, Manchester
Guardian var representerad, Westminster Gazette
ävenså. Nu kom liktåget, spänningen växte.
Ända in i sista ögonblicket märkte icke
fransmännen eller låtsades icke märka vad som nalkades.
Men precis i det ögonblick, då kistan passerade
dem, stramade de alla upp sig och gjorde honnör.
Posten vid trappan skyldrade. Journalisterna
noterade. 4
Utom den jättelika anslutningen till tåget, var
det ingenting anmärkningsvärt vid denna
begravning. Inga tal förekommo utom prästens ytterst
saktmodiga.
Så såg jag, hur journalisterna innan
ceremoniens slut skyndade i väg över gravar och gångar
bort till sin automobil. Kyrkogården tömdes
hastigt. Alla gingo: präst, musikkår, sångkör,
fanbärare, sörjande, nyfikna. Jag hade dröjt lite efter,
och fann en sorgklädd kvinna sittande på en bänk
fullkomligt stilla, med huvudet lutat i ena handen.
Jag igenkände modern, som gått närmast efter
enda sonens kista mellan sina döttrar.
Såsom nu skarorna lämnade kyrkogården, skulle
kanske det oväderscentrum, som stått över
Bochum, dra bort mot annan ort och
världspress-intresset med det. Men smärtan skulle vara kvar,
och förlusterna skulle icke stå att ersätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
