Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Huset vid vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huset vid vägen.
Tätt intill en landsväg, lik en ängslig vandrare,
som dragit sig undan för att låta de körande
komma fram, stod ett litet hus, som lät sig;
dammas ner om sommaren och stänkas ner om
vintern av bilar och andra fordon, som ständigt
susade förbi. När väglaget var särskilt dåligt,
yrde smuts ända upp i ögonen på det.
Där bodde ett gammalt par. I åratal hade
husmodern torkat sina rutor rena från bilstänk och
tvättat sina dammiga gardiner och nästa dag voro
de likadana igen. Gubben sökte hålla täppan
ren från allt skräp, som yrde in från vägen.
Därmed gick livet, och nu var det snart slut. Varför
bodde de där, vartill tjänade deras möda? De
visste det icke.
Så bröt in året 1923, och franska trupper
besatte Ruhrområdet. Angick det de gamla? Ja,
i så måtto att bilfärdseln blev allt livligare i den
mån som järnvägstrafiken stannade av, och de
därför ännu mera än vanligt fingo lida av
smutsen, men för övrigt förblev deras tillvaro
oförändrad, ty de bodde utanför det besatta området,
om också icke längre från gränsen än att de kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
