Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Huset vid vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
följa. Han gjorde så och kom till huset vid vägen.
Det var upplyst, gnistor röko ur skorstenen, folk
skymtade genom rutorna. En äldre kvinna tog
emot honom, förde honom högtidligen in i sitt
hus, ett dukat bord med en god måltid och en
bäddad säng väntade honom. Han behövde icke
be om något, icke förklara sig, fick knappast
tacka. Han var väntad och välkommen, fastän
värdfolket icke visste hans namn och han icke
deras.
— Det är fjärde natten, sade husmodern, som vi
får ta emot en utvisad som vår gäst. Varje.morgon
kommer sedan vänner, som vi heller inte känner,
och hämtar vår gäst, vi måste ju alla hjälpa er, var
och en på sitt sätt. Och så på natten går min man
ut och väntar på den nye gästen.
Den utvisade frågade dem, om de inte voro
trötta av detta nattvak.
— Än sen, sade de. För resten sover vi på
dagen.
Han förstod att de talade sanning. Han förstod
vad det betydde för dem, att deras hus äntligen
blivit ett hus där man stannade.
Något av glädjen, av tryggheten, som han
mötte i deras ögon, bar han inom sig själv, och
han visste också att den kom av den fullkomliga
vissheten att fylla en nödvändig och förelagd
uppgift. Han förstod den gamle mannens lycka över
att ha fått sig anvisad sin post i den tysta
bevakningskedjan, som omslöt Ruhr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
