Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Vi glömde fransmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Vi glömde fransmännen.
Det var naturligtvis icke vad fransmännen avsett
med sin aktion: att bringa innehåll, därmed
visshet och något, som liknar lycka, in ’i någon som
helst tysk tillvaro. Men det är just vad de gjort.
Jag hade lämnat Tyskland i november 1922,
delande den stämning av ovisshet, osäkerhet och
obestämd fruktan, som låg som en dimma över
Rhenlandet.
När jag* kom tillbaka följande vår, var dimman
borta, situationen hade klarnat. Jag minns, att jag
fick ett brev adresserat till fru Elin Wägner,
Kaos, från en person, som ville i förbigående
antyda sin uppfattning om förhållandena. Med
min kunskap om dem, hämtad från franska
pressen, hade jag vid gränsövergången ungefär samma
känsla: den att komma in i kaos. Icke genast,
men så småningom förstår man, att det alls icke
är så. Det är visserligen sant, att <det inte finns
tidtabell mera i Tyskland, som varar mera än en
dag. Mycket annat fattas också, som hör till ett
välordnat samhälle i fredstid. Men i stället för
det, som fattas, har trätt in något, som är oändligt
mycket värdefullare. Det är sant, att det är en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
