Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Med en banvakts ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
zama visste, att ammunitionstågen skulle upp
till den front, där deras kamrater stredo, det sade
sig självt, att de icke kunde skicka dit dem. Detta
är bara ett par exempel på hur given och
självfallen plikten ligger där för dem, som stå ute vid
den fredliga fronten.
Och därför att den handling de utföra var
riktig, bli konsekvenserna också riktiga i
fortsättningen ända fram.
Omvänt måste man misstänka, att det låg något
grundfalskt i den franska plan, som sattes i verket
den 11 januari 1923 med inryckningen i Ruhr,
därför att den ständigt lett till så befängda
konsekvenser.
Om vi till exempel skulle se situationen med en
banvakts ögon, en banvakts inom det besatta
området.
Det är väl allmänt bekant att det är
järnvägsmännen inom hela det besatta området som haft
den viktigaste uppgiften i den obeväpnade armén.
Jag skulle inte ens nämna det, om jag inte på ett
yttrande, att »den (Rhen- och Ruhrbefolkningen)
hoppas att kunna hålla ut», mötts av frågan: vad
menas med att hålla ut, är det att hålla ut med
att låta bli att servera franska officerare? Det är
en väldig, väl organiserad kår, som här ställts
inför ett prov, från vilket den skilt sig med glans
utan att sky kostnaderna. Kostnader, som icke
bäras av den ensam utan av en befolkning
dubbelt så stor som Sveriges, som får finna sig i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
