Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pfalzresan - Krigsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
är samma maktfullkomlighet bakom domarbordet,
samma ande av trygghet och trots bland fångarna.
Dessa tyskar vägra alldeles som våra gossar
gjorde det för sitt samvetes skull att lyda en
militärdiktatur. I know the spirit. It is like the
old days.
För min del hade jag varit tillbaka i en våning
vid Trievaldsgränd en sommarnatt för många år
sen långt före kriget, då vi några stycken svenskar
lyssnat intill morgongryningen till skildringar från
det passiva motståndets tid i Finland. Även då
hade jag mött the spirit och instinktivt erfarit
lycka därvid, utan att ännu då förstå som nu dess
stora betydelse i världen.
De anklagade föras in, förhöras, föras ut, domar
avkunnas med brak, krigsrätten går sin gång
under pompösa former.
Hela tiden pågår en osynlig krigsrätt bredvid
den synliga. Det är icke ett folk, som sitter till
doms över ett annat, det är två folk, som
tillsammans stå inför en högre rätt med alla sina synder,
sina misstag och lidanden.
Det ena av dessa folk har tagit sig självt rätt
att som anklagare, vittne, domare och exekutor
inför hela världen avkunna över det andra en
snabb och skoningslös dom och satt sig emot
varje försök till vädjan till högre instans. Alla folk
äro för resten så implicerade och
komprometterade, att det icke finns något av dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
