Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pfalzresan - Om en tillbörlig vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Om en tillbörlig vrede.
Spårvagnen hejdades av en fransk post. En
soldat kom in, gick rätt på en ung flicka, som
satt rätt upp och ner i ett hörn. Han tog henne i
axeln och böjde henne framåt, ungefär som man
kan ta en kudde i axeln och flytta på den, när
man letar efter något i en soffa. Detta var hans
egentliga ärende i vagnen, efter ett par
måfå-frågor till en ung man, som hade varuprov i en
kartong, hoppade han av och försvann.
Flickan hade under den nonchalanta
behandlingen icke rört en min, hon behandlades som
ett ting1 och reagerade lika litet. Hennes ovanligt
vackra ansikte behöll orubbligt sitt uttryck av
iskall ovilja. Vi sågo naturligtvis alla på henne,
när soldaten försvunnit. Hon sade ingenting, men
log ett bittert och föraktligt leende, ett av de
stoltaste leenden mitt i förödmjukelsen jag
någonsin sett.
Konduktören däremot skydde icke att ge uttryck
åt sitt raseri. Han var en stor, grov
björnlik-nande karl, en av dem, som slå med bara ramen.
Utan att fråga efter eller frukta för att det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
