Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Det fanns ej en torpstuga under Höögsborg,
som icke någon gång haft besök af »hvita
hucklan», som hon kallades af folket, emedan
hon hade ett hvitt huckle, eller linnekläde om
panna och kinder, hals och bröst.
Mången mor, som vakat öfver sitt sjuka barn,
kunde förtälja om hur hon framemot
morgonsidan, när vakan kändes som tyngst, hade
blifvit aflöst af »hvita hucklan», som helt stilla
kommit in genom dörren, satt sig vid barnets
hufvudgärd och låtit den trötta modern få hvila
några timmar, tills den stora klockan under det
höga, mörka slottstaket började skymta fram
som ett stort, hvitt öga. Att ögat »såg» efter
»hvita hucklan» det förstod man, eftersom hon
då aldrig stannade längre, utan genast
försvann och skyndade tillbaka till riddar Ulfs
borg.
Mången familjefar under godset hade
också, när han supit sig full, sett »hvita
hucklan». De sorgsna, förebrående, svarta ögonen
hade då lyst emot honom, som eldkol lysa i
mörkret.
Hon var de fattiges käraste vän. Innan
barnen kunde sitt fadervår, ja, innan de kunde
tala, pekade de på slottet när man frågade:
»hvar bor hvita hucklan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
