Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. II
klädd i full rustning med hjälm och nedfálldt
vizir, förande sin moders vapen i sin sköld.
Sägnen visste äfven, att hans mor stått på
sin sons sida i oenigheten med fadern. Det
var skälet, hvarför han tagit sin mors och icke
sin fars vapen.
Det andra porträttet var i pilgrimsdräkt,
troligen utfördt af en konstnär i södern. Med
alla dess brister hade denna bild dock ett
förunderligt talande uttryck i ögonen och en viss
liffull rörelse i ställningen. Högra handen, som
höll en lång staf, var utsträckt. Den ena foten
stod framför den andra, som toge han just
ett steg framåt. Han kom gående rakt emot
en, med blicken genomträngande riktad på
åskådaren.
Från detta porträtt var det som suckarna
hörts sedan urminnes tid. Förr hade det haft
sin plats inne i ett af slottsrummen. Men, då
människor voro rädda för att vistas i samma
rum, hade man flyttat ut det i
trappuppgången. Längre bort vågade man icke förvisa det
för att ej göra sig misshaglig för den lika
fruktade som vördade riddar Ulf.
Sedan porträttet sålunda bytt plats, fick man
helt oförväntadt ytterligare bekräftelse på, att
det var något underbart med denna bild. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
