Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR. ULF SUCKAR. 35
virtuos, men när han fantiserade var han
intressantare att höra än mången virtuos. Han
började med sin mors favoritstycke,
Tonernas vågor, af Beethoven, och öfvergick
sedan till sin egen tankegång. Länge var det,
som om han icke kunde eller ville komma fram
med hvad han önskade säga. Han gick
omvägar, han gick krokar — men hur det var
hviskade han i ett smältande pianissimo allt det,
som inte skulle få sägas förr än om ett år.
Högre och högre stego känslorna, hetare och
hetare blef hans längtan, tills tonerna vällde
fram som en sjudande ström.
Inga ord kunde varit mer sägande,
knappast en smekning mer innerlig. I toner hade
han alltid haft lättast att uttrycka sina känslor.
Sigrid hörde och förstod, där hon satt
tillbakalutad i en stor stol, med ögonen slutna
och hufvudet stödt mot handen. I ett tillstånd af
lycklig hänryckning mottog hon hans talande
toner, hans hjärtas bekännelse.
Äfven friherrinnan hörde och förstod. Aldrig
hade han spelat så som i dag. Men hon kunde
dock icke lyssna till hans spel med samma
uppmärksamhet som annars. Hon blef mer och
mer beklämd, mer och mer orolig, tills hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
