Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
tience under angenämt samspråk, medan Signe
satt på en pall vid fönstret och lekte med
mormors gamla docka, som hade en hel liten
koffert full af prydliga, gammaldags kläder.
Också Signe var road af att prata med
farmor. De hade tusen saker att tala om, de två.
Allting ville Signe veta och ha reda på.
Hon var ett intelligent och tänkande barn, som
i hög grad intresserade sin farmor.
Ofta kröp hon upp i farmors knä om
kvällarne och ville höra henne tala om farfar, som
var en ängel hos Gud, och om Jesus, som
vandrat på jorden och farit upp till himmeln. Det
var lika roligt att höra farmor berätta om
sådant, som när pappa talade om »Lilla
röd-hättan», »Jätten i bärget» och »Askungen».
Då stod hennes lilla mun öppen som en
aborr-mun, och ögonen voro glasaktigt glänsande och
utspända.
Men allra roligast var det ändå, när hon
någon gång i skymningsstunden mot tysthetslöfte
kunde förmå gamla Karin att berätta om »hvita
hucklan» och »riddar Ulf» och en mängd
hemska spökhistorier, som spände hvar nerv till
fruktan och kommo henne att rysa af
förskräckelse. Sådana kvällar kunde hon icke somna
utan att hålla någon i hand, och följande dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
