Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
»Hvad är det, som fattas i din existens, om
jag törs fråga ... du ser ju ut som själfva
hälsan . . . som en skinande prost —!»
Kandidaten gaf honom ett vänskapligt slag på axeln
med en liten ruskning.
»Ja, hullet är nog godt. . . alltför godt
gud-nås så visst,» sade Edvard och klappade på
sin runda mage, »men det är så förbannadt
tråkigt hemma, att man vore färdig att gå och
hänga sig för mindre ...»
»Hur så —r»
»Jo, ser du . . . det är så godt jag sätter dig
in i situationen med detsamma nu, efter du
skall bli här hela sommaren —.» Han tömde
ännu ett glas. »Ser du, det är så att.. . ja...
hur skall jag säga nu . . . att det är inte all
right mellan farsgubben och morsgumman ...»
»Det kunde jag alls inte märka —.»
»Nej se, det märks inte för främmande. . .
men i hvardagslag är det djäkla kinkigt ibland ...
hon gnatar jämt och ständigt på honom . . .
piper och gnäller för allting . . . ger snubbor
och snäsor kors och tvärs . . . och han ser ut,
som om han frågte katten efter henne och är
kall och afmätt som is . . . fast han är vådligt
höflig mot henne och ger aldrig igen . . . men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
