Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
skuld, det —?» Kandidaten kisade knipslugt
med ena ögat.
»Ja .. . hur tusan kan du veta det —?»
o
»Ah, jag bara gissar . . . folk med ditt hull
bruka inte känna lifsleda . . . men komma de i
klämman, är det så rasande bekvämt att tala
om själfmord, för då bli de hjälpta —.»
Edvard skrattade och strök sig om hakan.
»Säger du det.. . ja, minsann betalte inte
pappa tvärt en gång utan alla moralkakor, när
jag var förtviflad och skref, att nu var det
bäst jag köpte mig en revolver —.»
»Ja, ser du det,» inföll kandidaten.
»Annars är det mamma jag håller mig till,
när det är något galet i den där vägen ... då
är hon vådligt bra att ha, må du tro —.»
Han tog sig en klunk. — »Men eljes är pappa
en sabla nobel karl ... en riktigt finfin
gentleman ... en så’n som jag skulle vilja vara . . .
men aldrig blir,» tillade han med ett
själfiro-niskt leende, drog några stora bloss och tittade
i taket.
»Och gamla farmor . . . det är en stilig
gumma det, skall jag säga . .. men respektingifvande
af själfva haken ... tro mig eller inte . . . men
sannerligen jag vågar svära i hennes närvaro ...
nej, inte så mycket som ett muck ... så det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
