Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Den friska, rena aftonsvalkan strömmade in
och gjorde slottsluftens unkna instängdhet än
märkbarare än förut.
De ställde sig i det stora, vidöppna fönstret
och sågo ut öfver den af aftonsolen rödglödgade
sjön. Rundtom var den långsträckta viken
kantad af vass och säf, bakom hvilken på ena
stranden runda alar och en hög, mörk
granskog reste sig. På den andra stranden låg en
liten hvit kyrka, inbäddad i en krans af
lummiga träd, nästan försvinnande under ett
oproportionerligt högt, svart tak. En rödmålad
klockstapel, hvars färg nu ytterligare förhöjdes
i den granna aftonbelysningen, prunkade
dominerande på en höjd ofvanför kyrkan. Lysande
gröna lågo beteshagar med kreatursflockar,
bördiga fält och ängar, mellan hvilka en och
annan liten skogsdunge smugit sig in. I
fonden sänkte sig synbart ned mot skogen vid den
aflägsna horisonten det stora solklotet, likasom
darrande under sin egen tyngd.
Det var så tyst, att man kunde höra
brax-narnas slag i vattnet. Svanorna simmade stolta
och lugna. Längst bort såg man en liten
fiskarbåt ro från den ena ståndkroken till den andra
i vassbrynet.
»Där ligger farfar,» sade Signe och pekade åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
