Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
kräftfångst och höåkning, än med dans och
lek. Öfverallt blef han en gärna sedd gäst
för sitt goda lynnes skull.
En gång blefvo han och Edvard bjudna jämte
några resande herrar till länsman, som bodde
i närheten. Edvard kände sig ohågad att resa
bort, blef derför hemma och uppdrog åt
kandidaten att framföra hans ursäkt; han skulle ut
på jakt tidigt nästa morgon.
Kandidaten for och kom hem förtjust öfver
att vara laddad med en rolig historia åt
Edvard. Genast nästa morgon berättade han den.
Han hade, utan att veta det, hela kvällen
blifvit tagen för löjtnanten-baronen af en af de
främmande herrarne; hade undrat, hvarför den
där herrn var så undvikande och stram och
stumt pokulerande och bara sneglade och blängde
som en ilsken tjur. Men så, genom en
händelse, upptäcktes misstaget. Då störtade sig
tjuren i famnen på honom — då lossades hans
tungas band, och med rödsprängda ögon bölade
han: »Skål skål, lät oss bli bröder . . .jag har
ju suttit här och trott, att du var en så’n där
tusan djäfvel i pickelhufva eller hur jag skall
säga .. . och så ä’ du ju en hedersknyffel. ..
skål för tusan . .. kära bror, skål. . . och förlåt
mig!» Och sedan hade han gjort sitt allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
