Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
farmor så underlig och vemodig och svarade,
att hon ville inte mer tala om henne... var
det något ledsamt med henne?»
»Tant Sigrid var min bästa vän, när jag var
ung,» svarade fadern och tvärtystnade.
»Jag orkar inte tala mer nu, min lilla Signe,»
sade han matt.
Hon smög sig sakta ut.
Efter en stund hörde hon fadern och modern
samtala därinne.
»Nå, så far då i guds namn på balen, men
låt mig slippa höra talas om den . . . jag
kommer inte med,» sade han med en för honom
sällsynt retlighet och skärpa i tonen.
»Ja, men du kunde väl försöka att stiga upp
... du vet, att det kommer att tagas illa, om
du uteblir.»
»Jag kan inte hjälpa det. . . sjukdom är laga
förfall,» svarade han trött.
»Sjukdom, ja. .. men du är ju bara
illamående ... det ser verkligen illa ut, att du som
nyutnämd general inte visar dig på excellensens
bal... du har ju själf sagt, att hans ställning
just nu på allt sätt kräfver stöd.»
Baron vände sitt trötta hufvud mot väggen
och tvingade med sin tystnad friherrinnan att
aflägsna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
