Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. l6l
vara för honom och oss . . . led oss i din
kunskap, att vi måtte förstå din kärlek och finna
dig, som är vägen till lifvet!»
Den korta bönen hade skänkt Signe ett
ögonblicks lugn. Hon blef stilla, grät ej längre och
bad själf tyst en bön om undergifvenhet för
Guds vilja.
Efter en stund sade Sigrid: »Jag skall hjälpa
dig att taga af klädningen . . . sen skall du lägga
dig här på soffan och hvila litet.»
Sigrid plockade af den rosenröda dräkten, som
man tar bladen från en vissnad blomma eller
dunen af en liten skjuten fågel. Signe var
alldeles oförmögen att själf hjälpa till. Och så
hämtade Sigrid en lång päls, rullade in henne
i den som ett lindebarn och bäddade åt henne
med mjuka kuddar under hufvudet.
Hon kunde behöfva en smula sömn, den lilla
ljusa älfvan, som efter nattens lätta dans fått
sorgens tunga börda öfver sig! Sigrid kysste
hennes panna: »Sof nu en stund!» sade hon,
strök hennes hufvud och höll hennes hand.
Snart hördes djupa andetag. Då gick Sigrid
in till den sjuke och satte sig vid hans säng.
Voro inte Herrens vägar underliga! tänkte
hon. Hade inte budet efter doktorn kommit,
just som hon var uppe hos honom ett ärende
Märta Bolie. I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
